SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1952  
PECH- peʃ3~ l. päʃ3~, äv. närmande sig tyskt uttal, l. (numera föga br.) PECK- pek3~ l. päk3~.
Ordformer
(pech- 1758 (: Pechblende) osv. peck- 1768 (: Peck-Blände)1901 (: uranpeckerts). pesch- 1921 (: peschblende))
Etymologi
[av t. pech-, till pech, fht. peh, beh, beck (se BECK)]
i ssgr för att beteckna ngt ss. innehållande l. liknande beck.
Ssgr: PECH- l. (numera föga br.) PECK-BLÄNDE. [av t. pechblende] miner. svartaktigt l. becksvart, ngt fettglänsande radioaktivt mineral, huvudsakligen bestående av uranoxider, uraninit; förr äv. om andra mineral som till utseendet påminna om uraninit, särsk. om svart (silverhaltigt) zinkblände; jfr blände, sbst.1 1, 2, beck-blände. Cronstedt Min. 158 (1758; om svart silverhaltigt zinkblände). Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 221 (1768). SvD(A) 1934, nr 277, s. 9.
Ssg (miner.): pechblände-åder l. -ådra. jfr malm-åder. SvD(B) 1949, nr 80, s. 3.
-ERTS. (äv. -erz) [av t. pecherz] miner. om olika (beck)svarta malmer; ss. enkelt ord anträffat bl. om kopparmalm (jfr beck-erts); numera bl. ngn gg i ssgn uran-pecherts. Brander NatH 145 (1785). Rinman (1789).
-KULA, se beck-kula.
-STEN. Anm. Ordet förekommer stundom i den t. formen pechstein, i sht förr äv. peckstein. Rinman (1789: Pechstein). Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 148 (: peckstein). Ramsay GeolGr. 114 (1909: pechstein). [efter t. pechstein] miner. vulkaniskt glas med hög vattenhalt, mussligt brott, beckliknande fettglans o. svartaktig l. brun l. röd färg; jfr beck-sten. JernkA 1832, Bih. s. 354. 3NF 20: 792 (1934).
Ssgr (i fackspr., mera tillf.): pechstens-klippa, r. l. f. JernkA 1832, Bih. s. 354.
-porfyr. [jfr t. pechsteinporphyr] porfyr vars grundmassa utgöres av pechsten. Lindström Lyell 300 (1857).
-URAN. (pech-) [av t. pechuran] (†) miner. uraninit, pechblände. FKM 4: 90 (1815). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content