SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIRIG pi3rig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. pirug, pirot, tunn, spenslig, späd m. m.; jfr sv. dial. pirelig, späd, sjuklig, ävensom nor. dial. piren, tunn, svag m. m.; till samma germ. rot som förleden i PIRÅL]
(vard. l. bygdemålsfärgat) smal, tunn, späd, klen; om träd l. buske särsk.: med dåligt utvecklat grenvärk (o. få löv l. barr) samt smal stam; om person särsk.: späd o. mager (o. svag). Tholander Ordl. (c. 1875). Pirig björk och sälg. TurÅ 1896, s. 211. Därs. 1938, s. 88. En flicka, .. pirig och klen. Spong Näv. 164 (1942). — särsk. i utvidgad anv., om åker: mager. Vising Span. 103 (1911).
Spoiler title
Spoiler content