SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PISTASCH pista4ʃ, äv. -aʃ4, äv. PISTACIE -a4ʃ, äv. (numera bl. mera tillf.) -a4sie (pistásche Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er (OxBr. 11: 752 (1640) osv.) ((†) -en HovförtärSthm 1636 B, s. 1001 (: Pistatienn), Stiernman Com. 4: 649 (1686: pistasien)); äv. (numera bl. tillf., i bet. 1) PISTACIA -a4sia, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. PISTACEER, sbst. pl. Anm. Hos BOlavi 68 a (1578) har anträffats en pl. pistacia.
Ordformer
(-aceer, pl. 1894. -ache 1690—1928. -acia, sg. 1879. -acie (-s-) 1642—1935. -age 1686—1847, 1953. -agie 1693 (: Pistagier, pl.)—1755. -asch 1804 osv. -ascher, pl. 1640 osv. -asj 1919. -atie 1636—1730. -azie (-tz-) 1690—1853)
Etymologi
[jfr t. pistazie, eng. pistacia, pistachio, fr. pistache; av lat. pistacium (pl. -ia), pistaschnöt, pistacia, pistaschträd, av gr. πιστάκια, pistaschnöt, πιστάκη, pistaschträd; av orientaliskt urspr.]
1) (föga br.) bot. träd av släktet Pistacia Lin., i sht om arten P. vera Lin. Pistacien bär .. nötter. Palmblad Palæst. 81 (1823). Östergren (1935). jfr: (Nylat.) Pistacea. (Sv.) Pistacier. Rudbeck HortBot. 90 (1685).
2) mandelliknande, grönt frö av trädet Pistacia vera Lin., grön mandel; äv. koll. l. ss. ämnesnamn; stundom äv. om fruktstenen med frö l. (i sht förr) om hela frukten. BOlavi 68 a (1578). Affton Måhltidh .. uthbrutna Pistager. HovförtärSthm 1686, s. 1706. En skål med .. pistache. Siwertz JoDr. 355 (1928).
3) (†) i uttr. oäkta l. tyska pistascher, om fruktkapslar av Staphylea pinnata Lin.; jfr PIMPERNÖT 2. Åstrand (1855).
4) (mera tillf.) om pistaschmandelns gröna färg. De i hvitt, pistache och violett skiftande vattenmassorna. TurÅ 1897, s. 66.
Ssgr (vanl. till 2): PISTASCH-BRÖD. (†) om ett bakvärk av pistasch, socker o. ägg. Sjöberg Singstock 297 (1832). —
-GLASS. kond. glass med riven pistasch. Grafström Kond. 128 (1892). —
-GRÄDDE. (†) gräddliknande rätt av bl. a. stötta pistascher kokade med socker. Rålamb 14: X 1 a (1690). —
-GRÖN, adj. o. sbst.
1) adj. VetAH 1791, s. 127. DN(A) 1934, nr 179, s. 5.
2) (†) sbst.: pistaschgrön färg. Tyget (fick) en vacker Pistaciegrön. Retzius FlOec. 390 (1806). —
(jfr 2) -KÄRNA, r. l. f. = -mandel 1. Dalin FrSvLex. 2: 280 (1843). —
-MANDEL.
1) pistasch (se d. o. 2). HemKokb. 238 (1903).
2) (†) Pistaciemandlar eller Pistaches kallas bästa sorten franska krakmandlar. Åstrand (1855). —
-MJÖLK. (†) maträtt innehållande bl. a. kokt mjölk, äggulor o. pistasch. Valleria Hush. 26 (c. 1710). Warg 568 (1755; rubrik). —
(jfr 2) -NÖT, r. l. f. = -mandel 1. Dalin FrSvLex. 2: 280 (1843). —
-PULVER. (†) pulver av (bl. a.) torkade pistaschmandlar; förr med medicinsk anv. Hildebrand MagNat. 177 (1650). —
(jfr 1) -TRÄD. träd av släktet Pistacia Lin.; i sht om P. vera Lin. Björkegren 2087 (1786). —
-TÅRTA. kok. jfr mandel-tårta. Rålamb 14: 118 (1690). OoB 1930, s. 535.
Spoiler title
Spoiler content