SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
POSTIS pos4tis, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r.; best. (i bet. 1) -en; pl. (i bet. 1) -ar.
Etymologi
[till POST, sbst.3, l. ngn ssg med d. o.; med avs. på bildningssättet jfr PLÅTIS (se PLÅTSLAGARE anm.), SKÅDIS m. fl.]
(vard.)
1) postfunktionär. Fröding Brev 64 (1889). Paketet var sönderrifvet i ena kanten — månntro någon postis kan ha tänkt att något vore att få? Dens. Kusinbr. 54 (1891). Bergman LivLäsn. 102 (1953).
2) (†) postanstalt(en), posthus(et). Ja ska gå ti postis å hemta ett rek. Fyris 1897, nr 50, s. 2. Landsm. XVIII. 8: 32 (1900; skolpojksuttryck fr. Uppsala).
Spoiler title
Spoiler content