SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PLÅTSLAGARE plå3t~sla2gare, förr äv. PLATTESLAGARE l. PLATTENSLAGARE l. PLÅTENSLAGARE l. (anträffat bl. ss. binamn) PLATTSLAR l. PLATTENSLAR, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(plate- (-aa-) 15251539. plath- 1560. platt- 1567. platte- 1556. platten- 15601568. plattz- 1559. plot- 1558. ploter- 1535. plåt- 1560 osv. plåte- 15261652. plåten- (-nn-) 15461590. plått- 1552. plåtthe- 1527. -slagare 1525 osv. -slagere 15261593. -slar 15591568. -slegere 15351537)
Etymologi
[fsv. (anträffat bl. ss. binamn) platoslaghare (KTb. 135 (1408: platenslegher)); liksom fd. pladesla(g)er o. ä. d. pla(t)tensla(g)er (efterbildning) av mlt. platensleger, -slager (resp. t. plattenschläger), harneskmakare; jfr PLÅT, sbst.1, o. -SLAGARE samt PLATA-SLAGARE]
yrkesman som tillvärkar (l. reparerar l. bearbetar) föremål av plåt med mer l. mindre hantvärksmässiga metoder l. som anbringar plåtar l. plåtföremål på deras plats (t. ex. vid taktäckning); under 1500- o. 1600-talen i sht om harneskmakare; jfr BLÄCKSLAGARE. G1R 2: 174 (1525). En Plåtslagares Mästerstycke, skal wara ett helt Harnesk, med alt tilbehör. Stiernman Com. 1: 518 (1607). At .. koppar- och plåtslagarne i städerne .. måge äga frihet at tilverka kok- och drickskäril af förtent jern. Bergv. 2: 659 (1754). ”Det är detsamma, bara det går” — sa' plåtslagaren, ramlade utför taket. Holmström Sa' han 16 (1876). DN(A) 1951, nr 52, s. 22. — jfr FARTYGS-PLÅTSLAGARE. — särsk. (†): person som yrkesmässigt slog plåtmynt; jfr PLÅT, sbst.1 3. Möller (1790, 1807).
Anm. I vard. l. slangartat spr. förekommer plåtis, m.; best. -en; pl. -ar. NNisse 1900, nr 15, s. 2. Carlsson 4711 82 (1921).
Ssgr: A: PLÅTSLAGAR-, äv. PLÅTSLAGARE-ARBETE~020. abstr. o. konkret; jfr plåt-arbete 1 o. 2. PH 8: 482 (1766; konkret). Rothstein Byggn. 8 (1856).
-BOCK, r. l. m. städ med två horn av olika kaliber, använt ss. underlag vid böjning av plåt med hammare. BoupptVäxjö 1886.
-BÄLTE. säkerhetsbälte varmed plåtslagare är fastspänd under farliga arbeten på tak o. d. SD 1893, nr 38, s. 1.
-FÖRMAN~20 l. ~02. —
-GESÄLL. (förr) BoupptSthm 1669, s. 698.
-GESÄLLSKAP. (förr) jfr gesällskap 2. MeddNordM 1901, s. 291.
-HANTLANGARE ~0200. —
-HANTVÄRK~02 l. ~20. GenMRulla 4/10 1711.
-JANNE. (vard., skämts.) jfr janne, sbst.2 Hedin Front. 773 (1915).
-KONST. (-slagare-) (†) plåtslagaryrke(t), plåtslageri. Wollimhaus Ind. (1652). Hamb. (1700).
-LÖN. RP 10: 438 (1644).
-MASKIN.
-MÄSTARE. jfr mästare 10. PT 1905, nr 83 B, s. 4. jfr: Slotts Plåtslagare Mäst(are) Olof Berg. Henel 1735 129 (1736).
-PLÅT. (-slagare-) (†) ett slags tjock takplåt; jfr plåt, sbst.1 1 b. Plåt-slagare- eller så kallade Norske plåtar. Rinman Jernförädl. 107 (1772).
-POJKE. särsk. om (yngre) plåtslagarlärling. Edholm SeklSlut 207 (1885).
-SAX. (numera knappast br.) plåtsax. Grundell UnderrArtill. 219 (1705).
-SKOLA, r. l. f. för utbildning av plåtslagare. Nordlund RådFolkskUngd. 15 (1920).
-VÄRKSTAD. Björkman (1889).
-VÄRKTYG~20 l. ~02. JernkA 1897, s. 171.
-YRKE(T). Östergren (1935).
-ÅLDERMAN~102 l. ~200. (förr) Henel 1735 138 (1736).
-ÄMBETE~020. (plåtslagar(e)- 1552 osv. plåtslagars- 1607)
1) (†) plåtslagaryrke(t). G1R 23: 89 (1552). BoupptSthm 1674, s. 1046 a.
2) (förr) plåtslagarnas skrå. PH 2: 1211 (1734). MeddNordM 1901, s. 290.
B (†): PLÅTSLAGARS-ÄMBETE, se A.
Spoiler title
Spoiler content