[jfr t. präzeptor, eng. preceptor, fr. précepteur; av lat. præceptor, till sup.-stammen i lat. præcipere, taga (ngt) i förväg, föreskriva, lära, av præ (se PRE-) o. capere, taga (jfr KAPABEL,KAPERAm. fl.)]
1) (om ä. l. utländska förh.) informator (ofta för ung furste l. annan högättad ung man), guvernör (se d. o. 3); äv. om lärare vid lärovärk o. d. KlädkamRSthm 1580 E, s. 5 b. En Præceptor, som lärer Barnen (i skolan) räkna och skrifva. Alopæus BorgåGymn. 33(cit. fr. 1640). (De) som råd och lägenhet hafva, måste med kostnad hålla private præceptorer för dheras barn. VDAkt. 1725, nr 246.Wägner Vind. 36(1947). jfr PAGE-PRECEPTOR.
2) (ny anv.) titel för innehavare av vissa i enlighet med förslag av 1945 års universitetsberedning inrättade, i lönehänseende något under professurer stående ordinarie lärarbefattningar vid universitet o. högskolor. SOU 1946, 81: 22.SFS 1947, s. 1232.
PRECEPTORERA, v. -ade. (pre- 1676—1847. præ- 1645—1857) [jfr t. präceptorieren] (†) till 1: tjänstgöra ss. ”preceptor” l. lärare; äv. tr.: undervisa (ngn); äv. oeg. l. bildl.: docera o. d. En tysk, som præceptorerar för barnen i stadhen. ConsAcAboP 1: 194(1645). VexiöBl. 1810, nr 48, s. 3 (tr.).Lindfors(1824; bildl.). Cavallin Herdam. 4: 395(1857). —
