SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1954  
PROGRESSIST -is4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. progressist, fr. progressiste, it. progressista, span. progresista, port. progressista; till PROGRESS]
(i sht om utländska förh.) polit. anhängare av en progressiv l. framstegsvänlig politik; särsk. ss. benämning på medlem av politiskt parti som betecknar sig ss. framstegsvänligt. SvT 1852, nr 20, s. 3 (om portugisiska förh.). Läser man en socialdemokratisk tidning, anses man tillhöra detta parti; är det fråga om ett progressistiskt blad, är man progressist. Försvarsfrågan 57 (1913). Böök 4Sekl. 162 (1928).
Ssg: PROGRESSIST-PARTI. (i sht om utländska förh.) polit. parti bestående av progressister l. med progressistiskt program. 2NF 18: 48 (1912; om franska förh.).
Avledn.: PROGRESSISTISK, adj. [jfr t. progressistisch] (i sht om utländska förh.) polit. som består av l. hör samman med l. har avseende på progressist(er); framstegsvänlig. ÖresundP 1847, provnr 1, s. 2. Tingsten AmerDemokr. 188 (1929). jfr (allmännare): Kellgrens rastlöst arbetande progressistiska natur. Cygnæus 4: 339 (1872).
Spoiler title