PROSTITUTION pros1titɯʃω4n l. prωs1-, l. -tu-, l. 01—, äv. -tʃω4n (- - -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. prostitution; av lat. prostitutio (gen. -ōnis), vbalsbst. till prostituere (se PROSTITUERA)]
1) motsv. PROSTITUERA 1: (handlingen att bedriva) yrkesmässig otukt; äv. konkret, om (de) prostituerade kvinnor(na) l. män(nen); äv. i sådana uttr. som offentlig l. legaliserad l. reglementerad prostitution, (i Sverige gm lag 1918 avskaffad) yrkesmässig otukt bedriven med stöd av bestämmelser i lagar l. reglementen o. dyl. o. stående under (medicinsk o. polisiär) kontroll från samhällets sida. Thorild 4: 112 (1794). Att ta betaldt för sin gunst är qvinnans uppfinning. I prostitutionen tar hon betaldt per gång, i äktenskapet per ackord. Strindberg Giftas 2: VII (1886). BonnierKL (1926; om prostituerade kvinnor). Den manliga prostitutionen. SvD(B) 1950, nr 68, s. 4. — jfr BORDELL-, POJK-PROSTITUTION. — särsk. rel.-hist. om otukt bedriven ss. ett led i kulten av vissa forntida kvinnliga gudomligheter; särsk. i sådana uttr. som kultisk l. religiös l. sakral prostitution. 2NF 22: 404 (1915). Sakral prostitution i samband med dyrkan av .. Astarte och Afrodite. 2SvUppslB 23: 400 (1952). jfr TÄMPEL-PROSTITUTION.
2) (numera nästan bl. med anslutning till 1) motsv. PROSTITUERA 2: förhållandet att blottställa ngt l. ngn l. sig för offentlig vanära l. skam; äv. konkretare, om vanhedrande handling l. uppträdande, vanheder, skam; utskämning. Schück VittA 3: 390 (i handl. fr. 1685). Wallquist EcclSaml. 1—4: 264 (1764). Propheten Laurentii Ullstadii .. vidunderliga prostitution i Åbo Domkyrka, under påstående gudstjenst. BL 18: 253 (1850). Språkets successiva prostitution, som slutar med att göra de vackraste ord obrukbara och fadda i vår mun. Vetterlund StDikt. 136 (1896, 1901).
Ssgr (till 1): PROSTITUTIONS-POLIS. (om ä. l. utländska förh.) polisavdelning för handläggning av ärenden rörande prostitution(en). NordT 1881, s. 295. —
-REGLEMENTE. (förr) för reglering av prostitutionen. 2NF 22: 1227 (1915). —
-VÄSEN, äv. -VÄSENDE. (ofta enligt lag ordnad) prostitution. Prostitutionsväsendet i Berlin. Hygiea 1855, s. 712.
