publicerad: 1954
PROVIANT prω1vian4t l. prωv1-, äv. prå1- l. prov1-, r. l. m. (AOxenstierna 2: 23 (1609) osv.) ((†) n. KryddRSthm 1570 C, s. 33, Lind (1749)); best. -en (ss. n. -et); pl. (i bet. 2, †) -er (ConsAcAboP 1: 433 (1649)).
Ordformer
(profiant (-ffi-, -fj-, -phi-) 1545 (: Profianthmester)— 1755. proppiant 1590. proveant (-ue-) 1570—1629. provehant 1563. proviand 1609. proviant (-(f)fui-, -(f)fvi-, -ui-) 1545 (: prouianthuus), 1547 osv. providiant 1621—1632. provieant-, i ssg 1592. prueant-, i ssg 1565. pråwiant (-ffv-) 1613)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. proviant, holl. proviand; av t. proviant, motsv. eng. proviant, it. provianda; av omstritt urspr.; möjl. är ordet en ombildning av det äldre (delvis liktydiga) PROVENT, med anslutning till ngt annat ord (t. ex. ffr. viande, livsmedel, kött, l. ffr. proveant, som förser, proveance, förseende). Formen providiant beror på anslutning till PROVIDERA 1. — Jfr PROVIANTERA]
1) koll.: livsmedel (i större mängd), i allm. avsedda för underhåll av en större grupp personer (t. ex. en trupp l. fartygsbesättning l. deltagarna i en expedition) l. för en person under en längre tid, livsmedelsförråd. HFinlH 2: 251 (1547). Twå galleijder .. medtt .. Folck, Skytt och Proviant. E14R 1561, 1: 152 b. (De belägrade) haffua icke längre Proviant eller Fetalia vthi Förrådh än på 8 Månader. AJGothus ThesArithm. 94 (1621). Till proviant vid långfärder till lands eller vatten föredrages .. det torkade brödet. Bolin VFöda 266 (1934). — jfr DEPÅ-, KRIGS-, RESERV-PROVIANT. — särsk. (†) allmännare: livsmedel; äv. om kost l. livsmedel ingående i ngns löneförmåner. Didrick Mille kiöpman för allehanda Crydder och Prouiant (till konungens begravning). HovförtärSthm 1634 A, s. 1. At Under-Officerare och Manskapet vid .. (fästningsarbete o. d.) må njuta proviant in natura. PH 8: 296 (1766). Uttaga sin proviant i penningar. Nordforss (1805).
2) (†) lagerhus l. magasin för förvaring av proviant l. livsmedelsförråd (för krigsmaktens l. kronans l. konungens räkning), särsk. sådana livsmedelsvaror (t. ex. spannmål) som inlevererades till kronan ss. skatt in natura; jfr KRONO-MAGASIN; äv. om dylikt lagerhus o. d. med inbegrepp av dess personal l. om den personal som hade till uppgift att ombesörja provianteringen vid ett (militärt) företag, betraktat (betraktad) ss. en institution. Till Landtoget och Proueantet .. (utlämnat) Salth. KryddRSthm 1570 C, s. 33. Fåår .. som i Profuiantet insalltades. HovförtärSthm 1621—22, s. 17. H: K: M:tt hafwer .. (Måns Mårtensson) vpå lagdt .. att förestå krighzränthecammaren och providiantet. Gustaf II Adolf 273 (1626). ConsAcAboP 2: 64 (1656). På wackt wed provianten. GenBesMRulla 19/9 1719; jfr 1. — jfr KRIGS-, KRON-PROVIANT.
Ssgr (i allm. till 1): A: PROVIANT-ANSKAFFARE~0200. —
-ANSKAFFNING~020. —
-BEHÅLLNING. kam. behållning (se d. o. II 3 a) som utgöres av proviant. FörvaltReglFl. 1825, s. 9. —
(1, 2) -BETJÄNING. (†) lägre personal anställd vid ett proviantförråd l. provianthus l. kronomagasin l. tillhörande den avdelning av ett truppförband l. av en fartygsbesättning som hade hand om truppförbandets osv. livsmedelsförsörjning. HB 3: 265 (1675). KrigVAT 1844, s. 124. Meurman (1847). —
(1, 2) -BETJÄNT, m. (†) jfr -betjäning. TSjöv. 1904, s. 495 (om förh. 1563). VFl. 1918, s. 27 (om förh. i sv. flottan på 1500-talet). —
-BOD. (proviant- 1641 osv. proviants- 1608—1702) jfr -hus. SUFinlH 2: 370 (1608). PT 1910, nr 73 B, s. 2. —
-BRÖD. (proviant- 1886 osv. proviants- 1704) [jfr t. proviantbrot, kommissbröd] (i sht om ä. förh.) bröd avsett till proviant; jfr kommissbröd. Carl XII Bref 316 (1704). OrdnCentralfängLångh. 1886, s. 15. —
(1, 2) -DRÄNG. (proviant- 1670—1700. proviants- 1659—1705) (†) jfr -betjäning. BoupptSthm 1659, nr 57. KKD 9: 158 (1705). —
-FÖRRÅD. [jfr t. proviantvorrat] förråd av proviant; äv. om byggnad för förrådet. Nordforss (1805). —
(1, 2) -FÖRVALTARE. (proviant- 1786 osv. proviants- 1662) [jfr t. proviantverwalter] person som förvaltar l. förestår ett proviantförråd l. dyl.; särsk. dels (förr) sjömil. om person med uppgift ungefär motsvarande en fartygsintendents, dels mil. om person som (i fält) för befälet över en livsmedelssektion av ett regementes livsmedelsträng l. en transportpluton l. -tropp. LReg. 428 (1662). ReglFl. 1834, 1: 120. SoldatinstrIntend. 1944, s. 295. —
(jfr 2) -HUS. (proviant- 1545 osv. proviants- 1587—1790) [jfr holl. proviandhuis, t. provianthaus] förrådshus för proviant; särsk. (förr) om kronans l. konungens förrådshus för proviant l. livsmedel, särsk. sådana livsmedelsvaror som inlevererades till kronan ss. skatt in natura; jfr krono-magasin. G1R 17: 268 (1545). K: M: p(ro)uiantz huss vid Stocholms slot. HovförtärSthm 1587, s. 59. Cronones Prowianthuus. BoupptSthm 1672, s. 835 a. Berg Remarque Västfr. 202 (1929). —
-INTENDENT. (förr) sjömil. civilmilitär tjänsteman (inom marinintendenturkåren) med uppgift att förvalta l. förestå ett av flottans proviantförråd (till lands). PT 1904, nr 21, s. 3. Proviant- och beklädnadsintendent. SvStatskal. 1940, s. 410. —
-JOURNAL. [jfr d. proviantjournal] (förr) mil., sjömil. räkenskapsjournal (dagslista) över förändringar i ett proviantförråd; jfr -liggare. KKD 10: 386 (1704). ReglFl. 1834, 2: 30. —
-KARL. (förr) sjömil. person som (närmast under förrådsmannen) biträdde med proviantens dagliga utvägning ombord på ett fartyg. Konow (1887). VFl. 1928, s. 142. —
(1, 2) -KNEKT. (proviant- 1620—1639. proviants- 1555—1597) (†) jfr -betjäning. ArkliR 1555, avd. 8. BtHforsH 3: 150 (1639). —
-KOLONN. [jfr t. proviantkolonne] mil. kolonn av fordon som forsla proviant; förr använt ss. beteckning för viss trängformation (förplägnadskolonn). BtRiksdP 1883, I. 1: nr 2, Bil. s. 3. —
-KOMMISSARIE, förr äv. -KOMMISSARIUS. [jfr t. proviantkommissär] (förr) mil. person som hade ansvaret för ett truppförbands livsmedelsförsörjning. Möller 1: 339 (1745). Montelin VLittH 4: 82 (1933; om förh. i Spanien 1587). —
-KOMMISSION. [jfr d. proviantkommission] (förr) sjömil. kommission med uppgift att vid upphandling o. besiktning utöva viss kontroll över ett fartygs proviant. KrigVAT 1856, s. 209. —
-KORG. (proviant- 1922 osv. proviants- 1769) (numera bl. tillf.) korg för proviant l. livsmedel. En .. Munk .. med sin proviantskorge på armen. Wallenberg (SVS) 1: 129 (1769). —
-LEVERERING. (proviant- 1805—1847. proviants- 1630) (numera mindre br.) proviantleverans. RP 2: 14 (1630). Meurman (1847). —
-LIGGARE, r. l. m. (förr) sjömil. liggare (se d. o. 7) vari infördes uppgifter om förändringarna i ett proviantförråd; jfr -journal. RiksdRevStatsv. 1901, s. 114. —
-LÖS. (numera bl. tillf.) som saknar l. lider brist på proviant. Agrell Maroco 2: 120 (1797, 1807). —
(1, 2) -MÄSTARE. (proviant- 1545 osv. proviante- 1635. proviantes- 1592. proviants- 1547—1713) [jfr dan. o. nor. proviantmester, holl. proviandmeester, t. proviantmeister] (förr) person som hade ansvaret för ett truppförbands o. d. livsmedelsförsörjning l. hade uppsikt över ett (större) proviantförråd; särsk. dels ss. titel för viss civilmilitär tjänsteman inom flottan (vid 1900-talets början ersatt av proviantintendenten, numera utan direkt motsvarighet), dels ss. titel för föreståndare av ett kronomagasin; jfr magasins-förvaltare, provent-mästare. G1R 17: 18 (1545). Proviantmästare vid Krono-Magazinet i Calmar. SvNorStatscal. 1823. s. 55. Proviantmästaren vid flottans station i Karlskrona. SFS 1892, nr 32, s. 8. VFl. 1929, s. 93. jfr amiralitets-, fält-, slotts-proviantmästare. —
-OFFICER, äv. -OFFICERARE. [jfr t. proviantoffizier] sjömil. officer med uppgift att utöva tillsyn över proviantuppbörden m. m. på ett örlogsfartyg. ReglFl. 1834, 2: 24. —
-PERSEDEL. (proviant- 1662—1842. proviants- 1605—1742) (†) proviantartikel. SUFinlH 2: 219 (1605). KrigVAT 1842, s. 241. —
-PORTION. (proviant- 1834—1904. proviants- 1717) (numera föga br.) livsmedelsportion, ranson; särsk. om dylik portion som ingår i ngns löneförmåner. Desze Proviants-portioner (vid de värvade regementena) lefwereras antingen i sjelfwa persedlen eller betalas med penningar. LMil. 4: 1583 (1717). TLev. 1904, nr 45, s. 1. —
-RÄKNING. (proviant- 1662—1834. proviante- 1669. proviants- 1631) (†) i pl.: räkenskaper som avse ett proviantförråd l. provianten till ett truppförband o. d. LReg. 401 (1631). ReglFl. 1834, 2: 29. —
-SAK. (proviant- 1626—1669. proviants- c. 1640—1709) (†) proviantartikel. OxBr. 9: 405 (1626). KKD 5: 38 (1709). —
-SKAFFARE. (proviant- 1882 osv. proviants- 1587—1590)
1) (†) till 1, 2: person som hade uppsikt över l. förestod ett proviantförråd l. provianthus l. dyl. HovförtärSthm 1587, s. 16. KlädkamRSthm 1590 C, s. 82 a.
-SKEPP. (proviant- 1604 osv. proviants- 1620—1680) [jfr t. proviantschiff] jfr -fartyg. Carl IX Cal. 126 (1604). Smith (1917). —
(1, 2) -SKRIVARE. (proviant- 1565 osv. proviants- 1565—1646) [jfr d. proviantskriver, t. proviantschreiber] (förr) tjänsteman anställd ss. bokförare o. d. vid ett proviantförråd l. provianthus l. kronomagasin l. dyl. l. vid den avdelning av ett truppförband l. en fartygsbesättning som hade hand om truppförbandets osv. livsmedelsförsörjning. ArkliR 1560, avd. 3 (1565). ReglArméenFl. 1788, s. 51. Karlson StåtVard. 645 (1945). —
-TÅG. [jfr t. proviantzug] järnvägståg varmed proviant transporteras; i sht förr äv. om tågande trupp som utför transport av proviant (transportkonvoj). Schulthess (1885). —
-UNDERBEFÄL~0002. mil. underbefäl som för befälet över livsmedelstross av mindre omfattning. ExInf. 1927, s. 260. —
-UNDEROFFICER~00102, äv. UNDEROFFICERARE~0010200. (förr) sjömil. underofficer med uppgift att närvara vid proviantutvägningen ombord o. vid mottagningen av färskt kött för manskapet samt att vid upp backning till måltiderna tillse att manskapets rätt iakttogs, skaffningsunderofficer. Ramsten 67 (1866). VFl. 1928, s. 142. —
-UPPBÖRDSMAN~002. person som handhar proviantuppbörd (särsk. på ett fartyg). ReglTjArméenFl. 1796, s. 18. —
-UPPHANDLING~020. —
-UPPLAG~02. —
-VAGN. (proviant- 1710 osv. proviants- 1683—1714) [jfr t. proviantwagen] för transport av proviant. Schmedeman Just. 848 (1683). —
-VÄSEN, äv. -VÄSENDE. (proviant- 1746 osv. proviants- 1642) [jfr t. proviantwesen] sammanfattande, om allt som har samband med proviantering o. proviantförråd; särsk. (förr) om den detalj inom militärväsendet som bestrider krigsmaktens livsmedelsförsörjning. RP 9: 495 (1642).
-MÄSTARE, -RÄKNING, se A.
C (†): PROVIANTES-MÄSTARE, se A.
D (†): PROVIANTS-ARTIKEL, -BOD, se A. —
-BORGARE. borgare (i en stad) med uppdrag att till konungens l. kronans proviantförråd överlämna stadens in natura utgående skatter? TbLödöse 7 (1586). HovförtärSthm 1587, s. 7. —
-BRÖD, -DRÄNG, se A. —
(1, 2) -FÖRESTÅNDARE. person som förestod ett (av kronans l. konungens) proviantförråd. HovförtärSthm 1592 B, s. 94. —
-FÖRVALTARE, -HUS, -KISTA, -KNEKT, -KORG, -LEVERERING, se A. —
-MÄSTARE, -PERSEDEL, -PORTION, se A. —
-RÄKNING, -SAK, -SKAFFARE, -SKEPP, -SKRIVARE, -VAGN, -VÄSEN, se A.
Avledn. (till 1): PROVIANTSKAP, f. (†) om proviant l. möjl. om avdelning av flottan som hade att bestrida flottans livsmedelsförsörjning (jfr proviant 2, provianteri). Så blef ock Amiralen Bengt Söfwerinszon alt för länge ute med Arcklii och proviantskapen, at uti lägret wordo öfwer femhundrade man döde af hunger. Girs J3 75 (1627).
Spoiler title
Spoiler content