SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄNN rän4, n.; best. -et.
Ordformer
(ren c. 1680—1709. ränn (re-) 1663 osv.)
Etymologi
[jfr d. rend, nor. dial. renn; till RÄNNA, v.]
1) (†) motsv. RÄNNA, v. 7, i fråga om ritt, i uttr. i fullt ränn, i full fart; jfr 2 c. HH XXXIV. 2: 319 (1711).
2) (numera bl. vard.) motsv. RÄNNA, v. 9: rännande, springande, spring; särsk. dels om onyttigt l. störande spring, dels om tröttsamt bestyr (stundom övergående i bet.: besvär, möda, arbete). Man (skall) swårligen .. hålla them (dvs. fattiga o. tiggare) ifrå theras ränn vthi husen och på gaturna. HSH 31: 21 (1663). En gång var Satan trött, at omkring verlden draga; / Han leddes vid sit ränn, och ville söka ro. Kolmodin QvSp. 2: 250 (1750). ”Kan du då inte sitta stilla, flicka!” sade gumman otåligt; ”för ditt ränn ut och in talar herrn inte om något för oss.” Norlin JagtSkärgL 160 (1894). — jfr UTE-RÄNN. — särsk.
a) i sådana (tautologiska) förb. med mer l. mindre synonyma ord som ränn och spring, äv. ränn och släp, förr äv. lopp och ränn l. ränn och lopp l. löp och ränn l. ränn och löp l. rack och ränn l. ränn och rack; jfr RING, sbst.4, RÄNNA, v. 9 a. En Läkiar mäd sitt ränn och rack, / Haar myckit omak, lijten tack. Columbus BiblW O 1 b (1674). Fåfängt ränn och släp. Geisler Vitt. 388 (1714). Hvad är för ett renn och lopp, hvad är för ett sträfvande, när någor (präst-)lägenhet är öpen vorden, thet vet Gud. Swedberg Lefv. 463 (1723, 1729). Jag gick och tänckte på, .. / Hvad efter Hagar (sedan hon flytt) blir för ränn och löp och skri. Kolmodin QvSp. 1: 57 (1732). Scherping Cober 1: 113 (1734: löp och ränn). Rhyzelius Ant. 22 (c. 1750: lopp och ränn). CIHallman 62 (1775: rack och ränn). Nu blef det buller uti gården, / allarm och jemmer, ränn och spring. Tegnér (WB) 3: 34 (1817).
b) (numera föga br.) i uttr. vara i ränn, springa omkring (i byn o. d.) utan nyttigt ändamål. Pojkarna började att som hålla sig hemma, ”när mor inte var i ränn”. Agrell Landsb. 58 (1887).
c) i uttr. i ett (rykande) ränn, i full fart. Vildgalten .. satte .. igenom gärsgårdshålet. Hans anhöriga .. följde efter i ett rykande ränn. Strindberg SvÖ 2: 267 (1883). Enström Järnv. 28 (1928).
Spoiler title
Spoiler content