publicerad: 1956
RAMENERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[av fr. ramener, av re- (se RE-) o. amener, av à, åt, o. mener, köra, föra m. m., av vulgärlat. minare, av lat. minari (se PROMENERA)]
(†)
1) komma (ngn) att få en gynnsammare inställning, återvinna (ngn) för sig. Om E. K. M. haft anledningar att tro nationen missnöjd, har det aldrig varit för sent att ramenera densamma. Rosenstein 3: 306 (1788).
2) ridk. samla.
b) med avs. på häst: tvinga (häst) att böja halsen o. sänka huvudet samt hålla bakbenen under sig. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 57 (1836). jfr: Hufvudets ramenering. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 67 (1836).
Spoiler title
Spoiler content