publicerad: 1957
REKOGNOSÖR re1koŋnosö4r l. rek1-, äv. -ogn-, l. -nω-, l. -œ4r, l. 0104, l. REKOGNOSCÖR -sö4r, stundom -ʃö4r osv., i bet. 1, 3, 4 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(rec- 1792—1817. rek- 1789 osv. -nosceur 1792—1797. -noschör 1846. -noscör 1789 osv. -noskör 1805. -nosseur 1793. -nosör 1805 osv.)
Etymologi
1) mil. motsv. REKOGNOSERA 2 a: (militär)-person som fullgör rekognoseringstjänst l. som tillhör en rekognoseringsavdelning o. d.; äv. bildl. Ekman Dagb. 126 (1789). Fältvakten skall vara dold för fiendtlige rekognosörer. TjReglArm. 1867, 4: 84. Adelsköld Dagsv. 2: 63 (1900; bildl.). FinlÖde 35 (1927).
2) i utvidgad anv. av 1: fartyg o. d. som fullgör rekognoseringstjänst. Torpedkryssarna äro i första rummet rekognosörer. SD(L) 1900, nr 348, s. 5. SvFlH 3: 341 (1945).
3) (i fackspr.) motsv. REKOGNOSERA 2 c: person med uppgift l. yrke att mäta o. kartlägga terrängområden, fältmätare. SP 1792, nr 168, s. 4. Topografiska rekognosörer. SFS 1894, nr 106, s. 5. På kartutkast skola alltid intecknas med blyerts .. rekognosörens namn och grad. LbTopogr. 70 (1907). SvGeogrÅb. 1947, s. 46.
4) geol. motsv. REKOGNOSERA 2 e: person som undersöker (o. kartlägger) förekomsten av bärgarter o. malmer inom ett visst område, fältgeolog. Bergroth (1887). SvGeogrÅb. 1953, s. 228.
Spoiler title
Spoiler content