REKOLJERA re1kolje4ra l. rek1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.2, förr äv. REKOLLIGERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-koljera (-ie-) c. 1875—1917. -kolliera 1921. -kolligera (-c-) 1633—1847)
Etymologi
[jfr t. rekolligieren, ä. eng. recueil, fr. recueillir, it. ricogliere, raicogliere; ytterst av lat. recolligere, av re- (se RE-) o. colligere, hopsamla (se KOLLIGERA). — Jfr REKOLLEKT, REKOLLEKTION, REKOLT]
1) (†) (hop)samla (ngt); äv. refl. (jfr 2). (Trupperna skola) förhindra, att .. (fienden) icke måtte recolligera sig. HSH 17: 242 (1633). Wår allernådigste Konungz .. Johann Casimirs, i denne Winter recolligerade Folck .. är af Konungen i Swerige heelt och hållit slagit. NAv. 13/3 1656, nr 2, s. 4. Man exprimerar sig i korta och divertissante termer, recolligerandes sådana ord, som andra språk fournera. Dalin Vitt. 4: 9 (1730).
2) (numera bl. i Finl., vard.) refl. (jfr 1): hämta sig, bli bättre, tillfriskna; numera särsk.: hämta sig l. friska upp sig o. d. efter att ha druckit sprit o. d. Jag blef theröfver (dvs. över en överraskning) så glad, at jag nästan var vtom mig sielf; Men recolligerade mig åter strax. Humbla Landcr. 458 (1740). Jag tänker .. ligga på Stenbacka hela augusti och rekoliera mig! Söderhjelm Brytn. 221 (1901). Helsingius Dagdr. 94 (1914). Bergroth FinlSv. 343 (1917).
3) [utvecklat ur 2] (i Finl., vard.) uppfriska (ngn), vederkvicka (efter dryckeslag o. d.). Blåsten och snön rekoljerade lika bra som ölet. Helsingius Dagdr. 47 (1914).
4) (-ligera) (†) påminna l. erinra om (ngt); äv.: påminna sig (ngt). Befallte sedan oppläsas någre puncter i Ridderhusordningen, thill att recolligera och påminna, huru man i godh ordhning sigh skall ställa. RARP V. 1: 3 (1652). Recolligera, påminna sig. Biurman Brefst. 169 (1729).
