REKOMPENSERA re1kompänse4ra l. rek1-, l. -en-, l. 01040, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) p. pf. -sered OxBr. 9: 36(1625), -serdh HH 20: 332(c. 1640)). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REKOMPENS,REKOMPENSATION.
Ordformer
(förr äv. rec-)
Etymologi
[jfr t. rekompensieren, eng. recompense, fr. récompenser; av senlat. recompensare, av lat. re- (se RE-) o. compensare (se KOMPENSERA)]
(numera i sht i vitter stil) uppväga (ngt gm ngt annat), ersätta; särsk.: hålla (ngn) skadeslös (för en förlust o. d.), gottgöra; äv.: belöna; förr äv. i uttr. rekompensera ngn ngt, ersätta ngn för ngt; jfr KOMPENSERA 1. Widekindi KrijgH 451(i handl. fr. 1612). Då skole dhe wara förplichtade, at recompensere honom skadhan igen. HH 29: 130(1627). Helst efter den ene medtiänaren intet bör påläggas allena at recompensera den andras välförhållande. 2RARP 2: 154(1723). (Plundring) är ett av fältlivets behag och rekompenserar för många vedermödor. Karlgren BolsjevRyssl. 81(1925). SvD(A) 1931, nr 22, s. 22.
