RENKLO re4nklω l. rä4n- l. rän4- l. räŋ4-, l. 3~2, r., ngn gg n.; best. -n, ss. n. -t; pl. renklor re4nklωr osv., l. räŋ3klωr2 l. -or2; l. REINE CLAUDE ränklå4d l. 1~4, l. rä4nklod l. rän4- l. räŋ4-, l. rä4n~ klå1d osv., r., ngn gg n. (Hagdahl Kok. 831(1879)); best. clauden, ss. n. claudet; pl. clauder. Anm. Stundom användas mer l. mindre korrekta fr. pl.-former av ordet, t. ex. reine-claudes Cöster Daumont 2: 289(1835); reinesClaude Hagdahl Kok. 831(1879); reines-claudes Swahn Windelcr. 147(1916).
[jfr dan. o. t. reineclaude; av fr. reine-claude, av reine, drottning (av lat. regina; jfr REGINALIA), o. Claude, personnamn; det antages att plommonsorten uppkallats efter den franske kungen Frans I:s gemål drottning Claude]
namn på viss plommonsort (med i allm. knappt medelstora, rundade, söta aromatiska frukter med grön l. gulgrön l. rödanlupen färg o. fast fruktkött); företrädesvis använt ss. ett egennamn l. (i sg. l. pl.) koll., mera sällan ss. ett rent appellativum i individuell anv. (om enskilt plommon). Trolle-Bonde Hesselby 183(i handl. fr. 1770). Ett syltadt reine Claude. Hagdahl Kok. 831(1879). Syltade ränklor. HemKokb. 346(1903).
