REPETITIV re1petiti4v l. rep1-, l. repet1- l. repe1t-, stundom 400~1 l. 300~2, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. repetitive; till p. pf.-stammen av lat. repetere (se REPETERA)]
(i vetenskapligt fackspr.) som utgör l. har karaktären av en upprepning, repetitorisk. Repetitiva arbeten. HandInd. 889(1927). DN(B) 1943, nr 111, s. 5.
