RESILIENT -än4t, adj.; n. =.
Etymologi
[jfr t. o. eng. resilient; av lat. resiliens (gen. -entis), p. pr. av resilire, studsa (tillbaka), av re- (se RE-) o. salire, hoppa (jfr RESULTERA, SALTOMORTAL). — Jfr RESILIENS]
med. om striktur: som efter dilatation genast åter förtränger sig. Wernstedt (1943).
