[av mlt. reisich tūch l. ä. t. reisiges zeug, reisiger zeug, av reisich resp. reisig (se RESIG, adj.1) o. tūch resp. zeug (se TYG); formen resingneretyg har sannol. bildats gm anslutning till RESENÄR.— Jfr RESTYG]
(†)
1) koll.: rytteri; äv. i förb. med räkneord, i sådana uttr. som tvåhundra resigtyg, tvåhundra man rytteri; jfr RESTYG 3. G1R 1: 120(1523). Tw hundrade reszigtygh och sexhundrade fotfolk. SvTr. 4: 152(1534). Talet på thet resigh tyghet, war mong sinnom tusende tusend. Upp. 9: 16(Bib. 1541; NT 1526: thet ridhandes krijgs folk). Vij svenske ähre fast svage till resigtygh och fotfolk. G1R 26: 32(1556). I förste Drabningen wordo Zamoiski Ryttare aff Maximiliani Resigtygh illa vndfångade. Schroderus Os. III. 2: 308(1635). Möller(1807).
2) (ut)rustning för ryttare l. rytteri; jfr RESTYG 2. Seent är att tala om de Resig-tyg och Wagnar. Dahlstierna (SVS) 92(1698). Möller(1790, 1807).
