SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RETRAKTERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. -act-)
Etymologi
[jfr t. retraktieren, eng. retract, fr. rétracter; av lat. retractare, till p. pf.-stammen av retrahere (se RETRAHERA). — Jfr RETRAKTATION]
(†)
1) med avs. på beslut, överenskommelse, köp, underskrift under handling o. d.: ta tillbaka, återkalla, ogiltigförklara, annullera. 2SthmTb. 5: 348 (1578). Att icke någott må resolveres, som en annan gong moste retracteres. AOxenstierna 8: 288 (1633). At du icke kan retractera och tilbaka kalla din underskrifning. Raimundius HistLiturg. 65 (1638). Han .. (blev) relegerat. hwilken Sentens och doom oss omöjeligit ähr at retractera. BraheBrevväxl. II. 1: 75 (1655). Retractera kiöpen. RARP 15: 77 (1686). Loenbom Stenbock 4: 135 (1765).
2) ta tillbaka l. återkalla (ngt som man sagt l. skrivit). ExtractHufwOrsak. 1658, s. 5. (Han) retracterade sina uttryck. Cavallin Herdam. 3: 127 (1856; om förh. 1748). Ekbohrn (1904).
3) abs.: dra sig tillbaka från ngt som man givit sig in i. Ehuru jag hade haft del i denna utgång, bekänner jag äfven, att jag blef nästan rädd för att hafva att göra med en så slug man .., men jag fann genast, att här var för sent att retraktera. Wingård Minn. 3: 110 (1846).
Spoiler title
Spoiler content