SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
REVOKATION rev1ωkaʃω4n l. re1-, l. -ok-, l. 0104, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -voc-)
Etymologi
[jfr t. revokation, eng. revocation, fr. révocation; av lat. revocatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till revocare (se REVOCERA)]
1) (i fackspr.) motsv. REVOCERA 1 o. 3; om förhållandet l. handlingen att återkalla ngn l. ngt l. upphäva ngt o. d.; företrädesvis statsv. i fråga om återkallande av uppdrag att vara ämbetsman l. medlem av folkrepresentation o. d.; särsk. i fråga om ett i vissa länder förekommande rättsinstitut innebärande att (ett visst minimiantal av) de röstberättigade ha(r) rätt att kräva att mandatet för viss(a) (l. alla) medlem- (mar) av folkrepresentationen återkallas o. nyval anordnas. Pfeiffer (1837). 2NF 37: 1246 (1925; i fråga om folkrepresentation). 2SvUppslB (1952).
2) (numera bl. i historiskt fackspr., mera tillf.) motsv. REVOCERA 4: indragning till kronan av gods l. räntor o. d., reduktion (se d. o. 4 a). LMil. 1: 38 (1680). jfr: Reduktioner (före 1600-talets mitt) gingo under benämningen ”räfst”, ”vederkännande” af gods, ”revocation” m. fl. 2NF 22: 1143 (1915).
3) (†) om återupprättande l. återinförande av en beskattningsform. Hvadh Her Peer Baner haffver påmint om qvarnetullens reassumerandhe och däss förökan, så tycktes rådhsampt att Ståtthållarne tillskreffves, thett the göra præparatoria (dvs. förberedelser) till thes revocation. RP 7: 227 (1638).
Ssgr (till 1): REVOKATIONS-BULLA, r. l. f. [jfr mlat. bulla revocatoria] (i fackspr., föga br.) bulla (se bulla, sbst.1 2) varigm en tidigare utfärdad bulla upphäves. 2VittAH 32: 35 (1895).
-FORM. (†) om formulär enligt vilket ngn kunde avsvärja sig en lära o. d.; jfr form I 3 c o. revocera 3 b. Schroderus Os. 2: 585 (1635).
-INSTITUT. (om utländska förh.) statsv. jfr institut 2. SOU 1923, 20: 37.
-RÄTT, r. l. m. (om utländska förh.) statsv. lagstadgad rätt till revokation. SOU 1923, 20: 40.
-SEDEL. (†) skrivelse på papperslapp l. dyl. vari ngn återkallar l. tar tillbaka ngt; jfr -skrift. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 109 (1606).
-SKRIFT. (i fackspr., föga br.) skrivelse vari ngn återkallar l. tar tillbaka ngt (särsk. en beskyllning l. smädelse o. d.). BrinkmArch. 2: 105 (1865).
Spoiler title
Spoiler content