SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1958  
RIDER, m.; pl. = (G1R 19: 231 (1548)).
Ordformer
(rieder (-ij-))
Etymologi
[jfr ä. d. ridder; liksom mlt. rider av mnl. rider(e), ä. holl. rijder, ryttare, etymologiskt identiskt med RIDARE, sbst.1]
(†) om olika äldre guldmynt med bild av en ryttare, präglade i Nederländerna sedan medeltiden, i sht under hertigarna av Burgund. Gällerske rijder (dvs. riderfrån Geldern) Tw stycken. G1R 19: 231 (1548). Stiernhielm Arch. H 2 b (1644).
Ssg: RIDER-GYLLEN. (†) = rider; jfr riddar-gyllen. Stiernman Com. 1: 184 (1563). Forssell Hist. II. 2: 86 (cit. fr. 1567).
Spoiler title