publicerad: 1958
RIDDARE rid3are2, om person m.||(ig.), om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = (G1R 1: 29 (1521) osv.) ((†) riddarar Tuderus Vitt. 43 (1685); riddrar FoU 17: 347 (c. 1790)); pl. best. -arna ((†) -ernar Stiernhielm Fred. 20 (1649); riddrarna FoU 17: 346 (c. 1790), Fryxell Ber. 4: 11 (1830)).
Ordformer
(red- 1563—1732. redd- 1591—1727. rid- 1622. ridd- 1521 osv. rijdd- (-ie-) 1549—1623. rÿd- 1633. -ar 1591—1881; framför personnamn 1594 osv. -ar- i ssgr 1617 (: Riddar kockar) osv. -are 1521 osv. -er 1527—1790. -er- i ssgr c. 1540 (: ridderspel)—1851 (: riddersporren). -era- i ssg 1636 (: Riddera, Presta och Bonda Ståndet). -ere- 1539—1642 (: Riddere Ordningen). -ers- i ssgr 1559 (: Ridders verk)—1936 (: riddersord))
Etymologi
[fsv. riddare; jfr dan. o. nor. ridder, isl. riddari; av mlt. ridder, motsv. mnl. ridder(e), mht. o. t. ritter; bildat till RIDA, v.; med avs. på bet.-utvecklingen jfr mlat. miles o. fr. chevalier]
1) (†) ryttare. The fingo see en hest then wel vthpyntat war, ther satt en förfärligh Riddare vppå. 2Mack. 3: 25 (Bib. 1541; Luther: Reuter; Vulg.: sessorem; Bib. 1917: ryttare).
2) hist. urspr.: myndig manlig medlem av förnäm släkt, vilken gm sin ställning ss. vasall o. d. var skyldig att göra krigstjänst till häst; i sht om adelsman som gm en särskild högtidlig ceremoni av en furste blivit tilldelad en värdighet (riddarvärdighet) varigm han kommit att tillhöra en högre klass inom ståndet (motsatt adelsman (se d. o. 2), sven, väpnare); ofta med tanke företrädesvis på egenskapen av tungt rustad beriden krigsman l. med särskild tanke på det sinnelag (tapperhet, höviskhet mot damer, hjälpsamhet mot fattiga o. svaga osv.) som utmärkte den sanne riddaren; äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) allmännare, liktydigt med: adelsman (o. i denna anv. numera nästan bl. ss. förled i ssgr samt i avledningar). Slå l. dubba ngn till riddare. En riddare utan fruktan och tadel [efter fr. chevalier sans peur et sans reproche, eg. om den franske fältherren P. Bayard († 1524)]; ofta bildl. G1R 1: 29 (1521). Thet vare sigh anten riddere eller svenn, thenn schall holle .. enn vellrustedt hest och karl medt fulle vapn å lekamen och på benen. RA I. 2: 51 (1562). H: K: Mt: tencker till att slå någre af Adel, för dehres Manlige gerninger, till Riddere. RARP 1: 64 (1627). Riddaren kämpade lika ifrigt för den Heliga Jungfruns och sin skönas ära. Tegnér (WB) 4: 114 (1824). Riddarne utgjorde länge hufvudstyrkan af härarne. Hildebrand Medelt. 2: 175 (1885). Dubbningen till riddare framstår som en direkt vidareutveckling av och ersättning för Wehrhaftmachung. Löfqvist Riddarv. 4 (1935; om medeltida kontinentala förh.). — jfr HOV-, KORS-RIDDARE. — särsk.
a) om medlem av andlig riddarorden l. (övergående i 3 l. 4) av (lägsta klassen av) orden som utvecklats ur en sådan; jfr ORDEN 3. Riddare wth aff Malta. Ekeblad Bref 1: 89 (1651; rättat efter hskr.). Preussiska Riddarnes .. orden. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 168 (1835). 2SvUppslB 14: 1262 (1950; om medlemmar av den lägsta klassen av den sv. johanniterorden). — jfr JOHANNITER-, KORS-, MALTESER-, ORDENS-, SVÄRDS-RIDDARE m. fl.
b) (numera bl. mera tillf.) i uttr. vandrande riddare, (i medeltida diktning uppträdande) riddare som drog omkring för att söka äventyr o. kämpa för det rätta; äv. oeg. l. bildl.; äv. irrande riddare, se IRRA, v.2 3 a. Björkegren 442 (1784). Samtiden 1873, s. 24 (oeg.).
c) [efter span. el caballero de la triste figura] i uttr. riddaren av den sorgliga skepnaden (förr äv. av bedrövliga figuren), om Don Quijote (hjälten i Cervantes' roman); äv. allmännare, om sorglustig figur l. person av sorglustigt utseende. Riddaren af bedröfliga figuren. Berg DQ 1: 193 (1802). Stiernstolpe DQ 1: 228 (1818). Ekbohrn (1904; allmännare).
d) i utvidgad anv. (jfr e), om person som uppträder klädd i riddarrustning. Then store Ballet som danssas af Riddernar. Stiernhielm Fred. 20 (1649). TornSp. 1799, 1Ordn. § 12.
e) i utvidgad anv. (jfr d), i uttr. fyrtio riddare, se FYRTIO b; äv. (om ä. förh.) i uttr. tiotusen riddare, benämning på den 22 juni i den gamla svenska almanackan, namngiven efter tiotusen stridsmän, som under kejsar Hadrianus skola ha blivit korsfästa på bärget Ararat för sin kristna tros skull. Ps. 1549, Kal. s. 7 a. Alm(Upps.) 1659, s. 15. jfr (†): Then 23 Junij åhr etc. [15]91 Höls Rådstugu om tijo tusende Reddars marcknat. BtSödKultH 12: 12 (1591).
f) [jfr d. Ridder Röd (ä. d. ridderrö(d)); med syftning på sagofigurer som hade rött hår o. skägg (l. voro klädda i röd dräkt), vilket ansågs som ett tecken på trolöshet] (†) i det bildl. uttr. riddar röd (äv. sammanskrivet) l. riddaren röd l. röd riddare, falsk l. bedräglig l. förrädisk person. G1R 13: 15 (1540). Claffare och rijddare rödh. SvOrds. A 4 a (1604). Baakdanter, trappedragar och riddar röö. Asteropherus 65 (1609). Dalin Vitt. 4: 202 (1743).
g) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr b, d—f). Himmelska Vasalli, Läänherrar och Riddare. Phrygius HimLif. 143 (1615). Den tappre okände riddaren. KLilljebjörn Hågk. 33 (1838; om en tupp). Dubbas till riddare i nöjenas hov. Lagergren Minn. 2: 84 (1923). — jfr BUSK-, GRÄS-, INDUSTRI-, KÄRLEKS-, LANDSVÄGS-, LYCKO-, STAFFANS-RIDDARE m. fl. — särsk. i uttr. slå sig till riddare på ngt, göra sig bemärkt gm att syssla med ngt (i sht gm att påpeka felaktigheter o. d.). Dagens hjeltar, som .. slå sig till Riddare på den fallna Konungens döda lekamen. Tegnér (WB) 3: 150 (1817). Slå sig till riddare på andras små svagheter. PedT 1892, s. 369.
3) [utvidgad anv. av 2 a] medlem i (lägsta graden av) officiell (nutida) orden (se d. o. 4) vari medlemskap antingen förvärvas l. förlänas på grund av börd l. förlänas av statsöverhuvud ss. belöning för personliga förtjänster. Ridare aff thet gyldenne Flytz. Tegel G1 2: 72 (1622). En Riddare-Orden plägar innefatta flera Grader och Classer af värdigheter, såsom Stormästare .., Commendeurer .. samt Riddare. Bergklint MSam. 2: 150 (1784). Herr Professorn och Riddaren von Schulzenheim. LBÄ 39—41: 41 (1800). Dansk kvinna kan nu bli riddare (av dannebrogsorden). SvD(A) 1951, nr 275, s. 6. Riddare och ledamöter av serafimerorden. SFS 1953, s. 962. — jfr DANNEBROGS-, KNAPPHÅLS-, NORDSTJÄRNE-, ORDENS-, SERAFIMER-, STRUMPEBANDS-, VASA-RIDDARE m. fl. — särsk.
a) (†) om riddarvärdighet. Jag vet .., att jag har E. Exc. att tacka för .. Archiaters hedren, Riddaren, utom allt annat. Linné SvArb. 1: 34 (1757).
b) i utvidgad anv., särsk. i sådana bildl. uttr. som riddare av ngt (t. ex. pännan, syringen), ngn gg äv. ngts riddare, karakteriserande ngn ss. utövande ett visst yrke l. en viss värksamhet l. ss. kännetecknad av ngt o. d. Dessa det toma djupets riddare. SKN 1843, s. 273 (i fråga om författarskap). Riddare af knytnäfven. Palmblad Fornk. 2: 211 (1844). Desse riddare af ”spleen” och ”Weltschmerz”, hvilka i dikten som verkligheten voro så moderne på 1830- och 40-talet. Lysander Faust 28 (1875). Heidenstam Folkung. 2: 199 (1907).
4) om medlem i vissa samfund l. ordnar (se ORDEN 6). FoU 17: 346 (c. 1790; i gillet ”Kärleken till nästan”). Ahnfelt HofvLif 1: 162 (i handl. fr. c. 1850). — jfr TÄMPEL-RIDDARE.
5) (†) krigsman i högt uppsatt ställning; hövding, anförare, befälhavare; äv. (i ssgn GILLSTUGU-RIDDARE) om ordförande l. ålderman. (Salomo) lät .. (Israels barn) wara krijgsmän och sina tienare, och Förstar och Riddare, och offuer hans wagnar och resenärar. 1Kon. 9: 22 (Bib. 1541; Luther: Fürsten vnd Ritter, Vulg.: principes et duces; Bib. 1917: hövitsmän och kämpar). En riddare, widh hwilkens hand Konungen sigh stödde. 2Kon. 7: 2 (Bib. 1541; Luther: Ritter, Vulg.: unus de ducibus).
6) [efter motsv. anv. av lat. eques] hist. medlem av förnäm o. rik samhällsklass i det gamla Rom, ur vilken urspr. den romerska härens rytteri rekryterades. Eberhardt AllmH 2: 348 (1768). Almquist VärldH II. 2: 114 (1931).
7) [jfr 2] (ngns) förkämpe l. beskyddare; stundom: (ngns) uppvaktande kavaljer l. tillbedjare; förr äv. om marskalk (se MARSKALK, sbst.1 9 a); i ssgr äv. [jfr 1] om brudsven (se BRUD-, HOV-RIDDARE). Vara l. göra sig till l. slå sig till ngns riddare, äv. riddare för ngt. Till Riddare för Disas rykte / Hon (dvs. Fröja) nedsteg sjelf att utse dig. JGOxenstierna 2: 292 (1795, 1806). En smidig hasselstaf / Fröken själf i gröna häcken / Till sin riddar (dvs. löjtnanten) skurit af. Bååth NDikt. 9 (1881). Brudens tärnor och riddare. Lagerlöf Saga 163 (1908). Modersmålets riddare. Björck K12Stövl. 62 (1954).
8) [jfr 2] person med ädla tänkesätt o. höviskt uppträdande; ofta ironiskt. (Sv.) Det är en äkta riddare .. (Fr.) C'est un vrai Paladin. Nordforss (1805; ironiskt). En så sanningsälskande riddare som du. Blanche FÄlsk. 388 (1848; ironiskt). Som den riddare han var, .. (sökte han) hålla .. (kvinnan) undan (slagsmålet). Hellström Storm 215 (1935).
9) i utvidgad anv., om föremål l. djur som föreställer l. i ngt avseende liknar en riddare (i bet. 2).
a) (†) spelt. i schackspel: huvudpjäs. Konungen .. spelte utan eftertanka, så at han förlorade den ena Riddaren eller Officeraren efter den andra. Lagerbring 1Hist. 1: 291 (1769; isl. orig.: riddara).
b) om djur.
α) (†) om vinthund dresserad till apportering o. förd i koppel tillsammans med andra hundar. Ehrencreutz Hund. 29 (1856).
β) [efter nylat. Equites, pl.] entomol. om individ l. art av den av ståtligt utseende kännetecknade gruppen Equites Lin. av underfamiljen Papilioninæ bland fjärilarna. 1Brehm III. 2: 82 (1876).
10) [jfr d. arme riddere, ä. d. armeriddere, mlt. arme ridder, t. arme ritter, eng. poor knights; med avs. på bet.-utvecklingen jfr GUBBE I 1 o. MUNK 2 a] kok. i uttr. fattiga, äv. arma, förr äv. falska riddare, ngn gg enbart riddare, maträtt bestående av vetebrödsskivor l. skorpor o. d. doppade i äggmjölk o. d. samt stekta o. serverade med sylt; äv. rika (ngn gg äv. fina) riddare, om sådan maträtt med läckrare tillredning; jfr ARM, adj. 4 b, FATTIG 1 g o. RIK 3 j. Hagberg Shaksp. 3: 293 (1848). Den vanliga deserten om söndagarne, ”falska riddare” kallad. Blanche Bild. 2: 132 (1864). Schulthess (1885: fina). Han'son GastrLex. (1887: Riddare). EHTegnér i 3SAH 6: 284 (1892: arma). StKokb. 14 (1940). — jfr ARM-RIDDARE.
Ssgr (i allm. till 2): A: RIDDAR-, äv. RIDDARE-AKADEMI. [jfr d. ridderakademi, t. ritterakademie] (om äldre l. utländska förh.) för manlig adlig ungdom avsedd utbildningsanstalt med huvudvikten lagd vid meddelande av kunskaper o. färdigheter av betydelse för karriär inom hov-, militär- o. ämbetsmannatjänst. Directoren widh RidderAcademien. KlädkamRSthm 1649 A, nr 256. Sylwan (o. Bing) 1: 362 (1910; om äldre tyska förh.). —
-ANDA, r. l. f. jfr ande VIII 5 a. Nordforss (1805). Den medeltida europeiska riddarandan. Blanck NordRenäss. 176 (1911). TurÅ 1947, s. 24. —
(2, 2 d) -BANA, r. l. f. (†) om plats för tornerspel; jfr bana, sbst.1 3. (Riksdrotsen) påminte .. om Redderbanen .., att i vinter ihoopföres verkie till att lätta förbättran. RP 11: 90 (1645). Ahnfelt HofvLif 3: 191 (i handl. fr. 1800). jfr: Den så kallade Riddarebanan, nu mera Rännarebanan. Sparre Findl. 1: 222 (1835; om förh. på 1650-talet). —
-BAND. [fsv. riddara band, riddarbälte; jfr ä. d. ridderbånd, t. ritterband]
1) till 3: band (se band, sbst.1 30) buret ss. tecken på riddarvärdighet, numera vanl. om sådant band i vilket riddares ordenstecken hänger; äv. oeg. l. bildl.; äv. symboliskt för: riddarvärdighet. Hvad är det för et Riddare band som han hafver fått kring om halsen? Lagerström Holberg Jean 55 (1744). Riddare-Bandet (gjordes) ärfteligit ifrån Fadren til Sonen. PT 1758, nr 64, s. 3. Ahlman (1872).
2) (mera tillf.) i bildl. anv. av 1, om band buret ss. föreningsmärke inom vissa samfund. Kom, tag vårt blåa riddarband. Nykterhetsbasun. 9 (1890; inom blåbandsorden). —
-BILD. [jfr t. ritterbild] (mera tillf.) jfr bild, sbst.1 1 b. Serenius (1741). En riddarbild .. särdeles väl huggen. UpplFmT 6—15: 103 (1879). —
-BOK; pl. -böcker. [jfr t. ritterbuch (i bet. 2)]
1) (†) matrikel över adelspersoner av ätter introducerade på riddarhuset. RARP 3: 114 (1640). Därs. 300 (1643).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (numera bl. tillf.) bok innehållande skönlitterärt (i sht episkt) värk med motiv ur riddarlivet; jfr -roman. Phosph. 1810, s. 183. De mest gängse riddarböcker voro Parcival, Titurel och Lohengrin. Rydqvist i 2SAH 12: 332 (1827). —
-BORG. [jfr t. ritterburg] jfr borg, sbst.1 1. Lyceum 2: 27 (1811). De gamla härliga riddarborgarna på Rhenflodens och Elbens stränder. Afzelius Sag. IX. 1: 133 (1859). Riddarborgarne uppfördes vanligen å branta, otillgängliga klippor med ganska inskränkt utrymme. Busch Fästn. 58 (1880). Hofrén Herrg. 14 (1937). —
-BRAGD. (i sht i vitter stil) bragd utförd av riddare; bragd som anstår riddare. Nordenflycht QT 1748—50, s. 72. JGOxenstierna 5: 45 (c. 1817). —
-BREV. brev varigm riddarvärdighet förlänas.
2) (i sht förr) till 3. Det Riddarebref, som Konungen .. gifver (serafimerriddarna). FörordnRiddO 1748, s. D 3 a. SFS 1894, nr 66, s. 14. Areen o. Lewenhaupt 1: 84 (1942; om ä. förh.). —
-BÄLTE. (förr) bälte varmed en nybliven riddare omgjordades vid dubbningen o. som från början utgjorde ett av de förnämsta tecknen på hans ställning. HSH 3: 157 (c. 1675). AntT VII. 4: 30 (1885). —
(2 a, 3) -DAG. högtid med ordenskapitel o. d. inom en riddarorden (se d. o. 1, 2); jfr dag I 8. BL 6: 176 (1840). SvD(A) 1929, nr 114, s. 10 (inom den svenska johanniterorden). —
-DIKT. [jfr d. ridderdigt, t. rittergedicht] i sht litt.-hist. (vanl. medeltida, oftast episk) dikt (äldst på vers, senare även på prosa) med motiv från riddarlivet o. avspeglande dess tankevärld o. ideal; äv. ss. sammanfattande benämning på sådana dikter (jfr dikt, sbst.1 3 b); äv. bildl. Phosph. 1812, s. 115. Den tiden (dvs. G. III:s tid) var, från början intill slutet, / En riddardikt, på höjderna, i daln. Böttiger 4: 126 (1847, 1869). Riddardiktens glansperiod inföll under 1200-talet. Valentin Musikh. 1: 99 (1900). —
-DRAMA. i sht litt.-hist. drama med motiv från riddartiden. Klint (1906). Goethe har i Götz von Berlichingen .. givit uppslaget till riddardramat. Nordensvan SvTeat. 1: 54 (1917). —
(2, 3) -DRÄKT. [jfr t. rittertracht] jfr dräkt II 2 a; särsk. till 2, 2 d; äv. bildl. Lagerbring 1Hist. 2: 699 (1773). Sebastian är humanisten i riddardräkt. Böök i 3SAH LIV. 2: 181 (1943). —
1) (förr) till 2. HSH 3: 159 (c. 1675). Ett .. kalas med riddardubbning och dans och bohord. Näsström FornDSv. 1: 234 (1941; om ä. förh.).
2) till 3. 2RARP 18: 358 (1751). Riddare dubbningen skall ske i Konungens (dvs. G. IV A:s) rum .. i öfvermorgon. Calonius Bref 80 (1794).
3) till 4. (Den unge G. Fröding) instiftade också en riddarorden med vapensköldar, insignier och riddardubbningar i kolsvarta rum. Olsson Fröding 135 (1950). —
-DYGD. dygd (se d. o. 2, 4) tillhörande l. utmärkande för riddare. Nordenflycht QT 1748—50, s. 72. Godhet, .. vishet och .. frikostighet — riddardygder af bästa slag! Söderhjelm ItRenäss. 197 (1907). —
-ED, r. l. m. [jfr t. rittereid]
1) i sht hist. till 2: ed avlagd av blivande riddare vid riddardubbning o. innehållande löften att försvara den kristna tron o. kyrkan, värna de svaga, vara fursten o. riket trogen samt följa rättens o. hederns bud; äv. i utvidgad anv., om högtidligt löfte. HSH 3: 158 (c. 1675). Min själ var ödmjuk, riddared hon svurit / Åt korsets Gud. Böttiger 1: 43 (1856). Den designerade riddaren gjorde knäfall och avlade riddared. Rig 1939, s. 15.
2) (om ä. förh.) till 3. Vid .. dubbnings-Acten .. aflägger (den nyblivne riddaren) .. Riddare-eden. PH 5: 2960 (1750). LFRääf i 2VittAH 15: 7 (1831, 1839). —
-EPOS. i sht litt.-hist. jfr epos 1, 2 o. -dikt. Ljunggren Est. 2: 347 (1860). Andersson SvH 303 (1943). —
-FANA. (†) truppstyrka helt bestående av adelsmän; jfr fana 2 o. adelsfana 2 a. LMil. 3: 230 (1693). —
-FISK. [jfr t. ritter(fisch), span. caballero] zool. fisken Eques lanceolatus Lin., som har brokig färgteckning o. lanslikt utdragen främre ryggfena; äv. i pl., ss. benämning på släktet Eques Bl. 1Brehm III. 1: 209 (1876). —
(jfr 9 b β) -FJÄRIL. entomol. fjäril tillhörande familjen Papilionidæ, som har ett brokigt o. ståtligt yttre. Stuxberg (o. Floderus) 2: 501 (1902). 2SvUppslB 6: 806 (1948). —
(2, 8) -FLICKA, f. (numera föga br.) flickscout. Upsala(A) 1916, nr 256, s. 6. Nordling SamlLåga 34 (1917). —
-FÄRD. [jfr t. ritterfahrt] (numera bl. tillf.) riddares färd (för att söka bragder o. äventyr). Stagnelius (SVS) 1: 97 (c. 1815). —
-FÖRBUND. [jfr t. ritterbund]
2) till 2 a; benämning på de svenska johanniterriddarnas sammanslutning. SvJohanniterridd. 4 (1920). —
(3) -FÖRSLAG. (†) förslag (se förslag, sbst.3 1 e) om ngns upptagande i riddargraden av orden. Riddareförslag .. afgifvas till Konungen. TjReglArm. 1889, s. 188. —
(2, 3) -GILLE. (†) sammanslutning av personer med riddares ställning; äv. om högtidlig sammankomst i sådant samfund; jfr -kapitel o. gille 3, 4 c. Serenius Gg 4 a (1734). Utnämna Riddare vid Riddaregillet. 2RARP 18: 345 (1751). —
-GODS. [jfr t. rittergut] (om ä., i sht utländska förh.) (stort) gods tillhörande riddare l. adelsman (urspr. mot rusttjänstskyldighet). Björkegren 442 (1784). Westberga var .. inte precis något riddargods, utan bara två sammanslagna bondgårdar. Hedenstierna FruW 4 (1890). Adelns privilegium att ega riddargods. LAHT 1900, s. 20 (om ä. tyska förh.). —
(2, 8) -GOSSE. (numera föga br.) pojkscout. Olympiad. 1912 Red. 767 (1913). Langlet Ung. 79 (1934). —
(2 a, 3, 4) -GRAD, r. l. m. riddares grad (se grad, sbst.1 4 c) inom en riddarorden l. ett på liknande sätt organiserat samfund (i allm. den lägsta graden, i vissa ordnar, i Sverige Serafimerorden o. Karl XIII:s orden, den enda graden). FoU 17: 343 (c. 1790). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 378 (1879). —
-GYLLEN. [sannol. ombildning av ä. holl. rijdergulden (se rider-gyllen)] (†) = rider-gyllen. Rijdderegyllene 4 stycker. G1R 20: 235 (1549). —
-GÖRDEL.
1) (om ä. förh.) utanpå vapenrocken spänt bälte vari riddare plägade bära bl. a. sitt svärd; jfr -bälte. Tiderus GrLat. 49 (1626; lat. texten: Baltheus). Ett .. guldsmyckadt bälte, den s. k. riddargördeln. UB 6: 115 (1874).
2) (†) herald. brett band på riddares (heraldiska) sköld; jfr gördel 2 g β o. balk 1 e. HSH 3: 161 (c. 1675). SvBL 3: 263 (1860). —
-HUS, se d. o. —
-HÄR, r. l. m. [jfr t. ritterheer]
2) (i vitter stil) bildl. Ekarnes riddarehär. Fahlcrantz 3: 123 (1829, 1864). En ljusets riddarhär. Wirsén NDikt. 164 (1880). —
-HÄST. riddares häst.
-HÄSTLOPP~02, äv. ~20. (om ä. förh.) kringförande av riddares häst från den ena byn l. gården till den andra för utfodring ngn tid på vart ställe; jfr häst-lopp 2. G1R 3: 304 (1526). —
(4) -HÖGTID~02 l. ~20. sammankomst inom riddargraden av en orden (se d. o. 6); jfr högtid 2. Valerius 2: 234 (1838). —
1) (om ä. förh., mera tillf.) till 2. En öfningstid, under hvilken riddarekandidaten kallades sven eller väpnare. AntT VII. 1: 71 (1883).
2) (tillf.) till 3. Riddare-Kandidaten, eller ordensband köpas ej så lätt, men ingen är säker för repet. Cederborgh (1816; boktitel). —
1) (numera knappast br.) till 3. Riddares utväljande skier allestädes i Riddarecapitel. 2RARP 18: 349 (1751). Flintberg Lagf. 4: 182 (1801).
(2—4) -KEDJA, r. l. f. särsk. (om ä. förh.) till 2: kedja buren kring halsen ss. prydnad l. tecken på riddarvärdighet. Lagerbring Skr. 110 (1749). Simpel väpnare / Kan ock en dag få bära riddarkedja! Hedberg Bröll. 6 (1865). särsk. (mera tillf.) oeg. l. bildl., om kedja som är tecken på hög värdighet. Rektorsämbetets (vid Lunds universitet) nya insigne, riddarkedjan med konungens bild och de fyra fakulteternas emblemer. Tegnér Farf. 231 (1900). —
-KLASS.
1) (mera tillf.) till 2: (ett lands) adel; motsatt: ofrälse stånd. (Sv.) Riddareklass (t.) Ritter-stand. Klint (1906); möjl. till 3. HT 1925, s. 104.
2) (om ä. förh.) till 2; benämning på den mellersta (urspr. av riksrådsättlingar bestående) klassen av ätter inom riddarhuset 1626—1719 o. 1778—1809 (motsatt: herreklass o. svenneklass). Hwar och någen vthur Riddare eller Swenne Classe blefwe af Oss wördatt, medh Grefwe eller Frijherre tittell (osv.). RARP 1: 3 (1626). Rosman BjärkSäb. 2: 78 (1924).
3) (om fornromerska förh.) till 6; sammanfattande, om personer med riddares ställning. Rydberg Brev 3: 4 (1882). —
(3, 4) -KLOCKA, r. l. f. (†) benämning på kyrkklocka för ringning vid riddardubbning. Bellman (BellmS) 4: 7 (1767). —
(3) -KLÄDNING. [jfr t. ritterkleidung] (†) ordensdräkt (se d. o. 2) för riddare i en orden. Rüdling Suppl. 337 (1740). Schützercrantz Olyksöden 150 (1775). —
-KOCK. [jfr ä. d. ridderkok, t. ritterkoch] (†) kock som förestod matlagningen för riddartaffeln; jfr mun-kock. HovförtärSthm 1600, s. 106. Därs. 1732, s. 2248. —
-KOR, n. (i sht i vitter stil)
1) till 2: gravkor där medlemmar av förnäma adelssläkter äro gravsatta; äv. bildl. Qvanten Dikt. 218 (1853, 1880; om gravkor i Riddarholmskyrkan i Sthm). Wirsén i 3SAH 9: 7 (1894; bildl.).
2) (om ä. förh.) till 3, 4: (hög)kor där riddardubbningar ägde rum. Bellman (BellmS) 4: 21 (1769; med anspelning på högkoret i Riddarholmskyrkan i Sthm, där serafimerriddare dubbades). —
(3) -KORS. [jfr dan. o. nor. ridderkors, t. ritterkreuz] jfr kors I 3. PH 4: 2714 (1748). Tegnér Armfelt 2: 249 (1884). —
-KULTUR. (om ä. förh.) kultur (se d. o. 8) präglad av riddares livsföring o. tankevärld. Den .. (medelhögtyska) litteraturen (färgas) framför allt af den höfviska riddarkulturen. 2NF 30: 599 (1920). TurÅ 1947, s. 39. —
-KÅL. (†) växten Brassica oleracea acephala crispa (Rehb.) Voss, som har plymliknande blad, kruskål. Franckenius Spec. B 1 a (1659). Linné Skr. 5: 30 (1734). —
-KÖK. (†) slottskök i vilket mat lagades för riddartaffeln. VinkällRSthm 22/12 1562. Riddare ell(e)r Hoffiunckars kiökett. KryddRSthm 1589, s. 33. HovförtärSthm 1724, s. 2352. —
-LAG, sbst.1, r. l. f. l. m. [jfr d. ridderlov, t. rittergesetz] (om ä. förh.) sammanfattning av regler för riddares uppträdande o. tänkesätt o. d.; jfr lag, sbst.1 3. Möller (1790). Lieberath Baden-Powell Scout. 240 (1910; om medeltida förh.). —
(2, 2 d) -LAG, sbst.2, n. (†) sammanslutning l. lag (se lag, sbst.3 14 c) av riddare. De hvarjehanda Ridderlag och samhällen, som verlden sett. Dalin Vitt. 3: 213 (1732). TornSp. 1799, Utm. s. 5 (om deltagare i tornering). JGOxenstierna 5: 161 (c. 1817). —
(2, 2 d) -LEK. [fsv. riddara leker; jfr d. ridderleg, t. ritterspiel] (i sht i vitter stil) krigisk tävling mellan beväpnade riddare, tornering; äv. i utvidgad anv., dels: krigiskt anfall (jfr lek, sbst. 1 e), dels: kamplek (se d. o. 2 b). PDAAtterbom i PoetK 1814, s. 96. Heidenstam Vallf. 120 (1888; om krigiskt anfall). Vid Orsakullen utfördes olika riddarlekar. RedNordM 1928, s. 45. —
-LIK, adj. lik en riddare; som anstår l. utmärker en riddare; ridderlig (se d. o. 3). Lind 1: 238 (1738). Han (såg) mycket riddarlik ut. Alving IslSag. 1: 346 (1935). —
-LOVEN. (i vitter stil, arkaiserande, om ä. förh.) = -löfte; jfr loven 2. Lindqvist Dagsl. 1: 203 (1898). —
-LÄGE. (†) i uttr. lägga ngn uti ett riddarläge, ss. beteckning för att ngn ledsagar ngn i brudsäng med en (hög)adlig dam. Svart G1 138 (1561). —
-LÄN. [jfr t. ritterlehen] (om utländska förh.) län (se län, sbst.3 1) utdelat till läntagare mot skyldighet att göra krigstjänst till häst. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 270 (1856). —
-LÖFTE. (om ä. förh.) löfte som ngn avlade, då han dubbades l. utnämndes till riddare. Bäckström Folkb. 1: 317 (1845). —
(2, 3) -MANTEL. [jfr t. rittermantel] (i sht förr) jfr mantel 1; äv. bildl. (jfr mantel 1 c γ). Serenius Qq 3 a (1734). EHTegnér (1882) i 2SAH 58: 72 (bildl.). —
-MOD. [jfr t. rittermut] (i vitter stil, numera mindre br.) en riddares mod; mod utmärkande för en riddare. Wikforss 2: 412 (1804). Hagberg Shaksp. 3: 16 (1848). —
(jfr 2 a) -MUNK. [jfr d. riddermunk] (numera knappast br.) hist. medlem av andlig riddarorden, ordensriddare. SP 1792, nr 295, s. 3 (om malteserriddare). —
-MUSSERON. bot. (svamp av) hattsvamparten Tricholoma equestre Lin., som har ett elegant o. iögonfallande utseende, hästmusseron. Romell Lindblad 38 (1901). —
-MÄSSIG. [jfr t. rittermässig] som anstår riddare.
a) i fråga om yttre egenskaper (viss förmögenhet, skicklighet i bruk av vapen osv.). Än flere Tornerade ochså, .. alle Riddaremessige att inom skrancket träda. HSH 3: 159 (c. 1675; om medeltida förh.). Hedberg Bröll. 41 (1865).
b) i fråga om moraliska egenskaper o. de uttryck som dessa taga sig. Riddarmessiga gerningar. SvBL 8: 421 (1765). —
Avledn. (†): riddarmätighet, f. till -mätig b: egenskapen att vara riddarmässig. Girs Edelh. C 6 a (1627). —
-NAMN. [fsv. riddara namn; jfr t. rittername] (om ä. förh.)
2) (numera bl. tillf.) motsv. namn 3. Alle the, såsom till ridderenampn .. kompne äre. RA I. 2: 376 (1569). —
-NATT. (†) natt före riddardubbning, då en blivande riddare skulle under böner vaka i en kyrka; jfr -vaka. HSH 3: 157 (c. 1675). —
-ORD. (riddar(e)- 1819 osv. ridders- 1916—1936) [jfr d. ridderord, t. ritterwort]
2) (numera bl. tillf.) riddares löfte; äv. allmännare: hedersord; jfr kavaljers-paroll 1. Hammarsköld SvVitt. 2: 180 (1819). Cyranos riddersord är hans riddarära. Nyrop Frankr. 24 (1916). —
-ORDEN. (riddar(e)- 1634 osv. ridders- 1660—1673) [jfr d. ridderorden, t. ritterorden]
2) till 3, motsv. orden 4. (Lat.) Torquati equites .. (sv.) En Riddareordan. Linc. Hhhh 5 b (1640). Upprättandet af Svenska riddarordnar. Malmström Hist. 3: 316 (1870).
3) (numera mindre br.) till 3, motsv. orden 5. RARP 2: 107 (1634). Utaf .. Juvelerarens .. händer, tilvärkas .. Höga Riddare-Orden och Heders-teckn. Kiellberg KonstnHandtv. Juv. 4 (1753). Crusenstolpe 1720 390 (1837).
4) (föga br.) till 4, motsv. orden 6. En ny riddareorden vid Kristinas hof. Fryxell Ber. 9: 181 (1841; om amarant-orden).
-ORDNING. [jfr t. ritterordnung] (†)
2) till 2: riddarvärdighet. Medh riddareordningen kan Regeringen .. väll gratificera (en viss holländsk diplomat). RP 5: 210 (1635).
-ORKIS. bot. växten Orchis militaris Lin., som har stora praktfulla blommor med hjälmlikt hopstående kalkblad, johannesnycklar. Liljeblad Fl. 211 (1798). —
-PLATS. (†) om plats där adelsmän samlas till rådplägning; jfr riddarhus. Benzelstierna Cens. 115 (1740). —
-PLIKT. [jfr t. ritterpflicht] (nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr plikt, sbst.1 4; äv. mer l. mindre bildl. GT 1788, nr 140, s. 2. Boëthius HistLäsn. 2: 198 (1898). —
-POESI. i sht litt.-hist. jfr -dikt. PoetK 1816, s. XV. Medeltidens riddarpoesi. 2NF 13: 1027 (1910). —
(2, 8) -POJKE. pojkscout; numera bl. kvarlevande ss. benämning inom vissa scoutkårer; stundom äv. allmännare, om pojke med ridderligt sinnelag. GHT 1910, nr 80, s. 6. Langlet Ung. 79 (1934; allmännare). Uppsala riddarpojkar 1910—1950. (1950; broschyrtitel). —
-PRAKT. (riddar(e)- 1835 osv. ridders- 1627) (i skildring av ä. förh.) prakt som utvecklades av l. anstod riddare. Girs Edelh. E 2 a (1627). Näsström FornDSv. 2: 190 (1948). —
(3, 4) -PREDIKAN. (†) gudstjänst i samband med ordenskapitel. HusgKamRSthm 1759, s. 508. Bellman (BellmS) 4: 5 (c. 1767). —
(3) -PROMOTION. (†) högtidligt utdelande av riddarvärdighet; jfr -slag 2 o. promotion 2. Porthan BrCalonius 146 (1794). —
-PROV. [jfr t. ritterprobe] (numera bl. mera tillf.) prov på riddares tapperhet l. färdighet i vapnens bruk o. d.; äv. bildl. HSH 3: 159 (c. 1675). Thorild (SVS) 3: 4 (1791; bildl.). Hagberg Shaksp. 8: 179 (1849). —
-PRYDNAD.
2) (†) till 3: ordenstecken för riddare. Gustaf III 1: 186 (1791). Riddare-prydnaden af Preussiska Merit-orden. KrigVAH 1854, s. 146. —
(3) -PÄNNINGAR, pl. (om ä. förh.) avgift som riddare har att erlägga. (Serafimer)-Ordens Mästaren sielf, samt Printsar af Kongl. Blodet betale i Riddare-penningar Otta Daler Silfm:t för hvart år the gamle äro. FörordnRiddO 1748, s. D 1 a. Berghman NordRidd. 30 (1949; om ä. förh.). —
(2—4, 6) -RING. jfr ring, sbst.1 1 a; särsk. (om fornromerska förh.) till 6. Rydberg Dikt. 1: 227 (1882). —
-ROMAN. [jfr d. ridderroman, t. ritterroman] i sht litt.-hist. roman (under medeltiden äldst på vers, därefter liksom under senare tid på prosa) med motiv ur det medeltida riddarlivet. Wikforss 2: 412 (1804). Don Sebastian, Konung af Portugal, Historisk Riddar-Roman af Miss Anna Maria Porter. DA 1825, nr 234, s. 2. Riddarromanernas lätta stil. NordT 1932, s. 270. —
-RUSTNING. [jfr t. ritterrüstung] (förr) rustning buren av riddare under strid l. vapenövning. Rydqvist (1836) i 3SAH LIX. 3: 114. Alm BlVap. 225 (1932). —
-SAGA. [jfr t. rittersage] i sht litt.-hist. saga med motiv ur det medeltida riddarlivet; äv. bildl. Thorild (SVS) 3: 21 (1791). Wirsén Dikt. 167 (1876; bildl.). IllSvLittH 1: 113 (1955). —
-SAL. [jfr d. riddersal, t. rittersaal]
1) till 2: samlings- o. högtidssal i riddarborg l. annat (i sht gammalt) slott; äv. allmännare, om annan i slottsstil hållen stor sal; äv. bildl. RARP 3: 106 (1640). Dalin (1855; allmännare). Denna vetenskapens riddarsal. Weibull LundLundag. 1 (1882; om aulan i universitetshuset i Lund).
2) (föga br.) till 2, = riddarhus-sal; äv. bildl. Möller (1790). Sverges riddaresal för honom (dvs. Linné) slog upp sina portar (då han blev adlad). Sätherberg Blomsterk. 95 (1879).
3) (numera mindre br.) till 3: samlingslokal för riddarorden (se d. o. 2). PH 12: 427 (1782). Wedberg 1HD 194 (1922). —
-SAMFUND~02, äv. ~20.
-SED. [jfr t. rittersitte] (i sht i vitter stil) sed l. bruk bland riddare; äv. övergående i bet.: höviskhet, ridderlighet. Atterbom SDikt. 1: 255 (1809). Det skall ej sägas vid Dianas hof, / Att prinsen af Bearn har underlåtit / Hvad höfviskhet, hvad riddarsed begär. Dahlgren Moreto 11 (1873). —
-SIDA. (†) i sg. best., om den del av kungliga slottet i Stockholm, där bl. a. pagerna o. deras lärare utspisades; jfr -kock, -kök, -taffel. HovförtärSthm 1633 B, s. 26. Därs. 1643, s. 477. —
-SINNE. [jfr t. rittersinn] (i vitter stil) riddares sinnelag; ridderlighet. Phosph. 1812, s. 124. Zilliacus Off. 17 (1915). —
-SKIVLING. bot. (numera föga br.) svamp av hattsvampsläktet Tricholoma Fr., musseron; jfr -musseron. Fries Ant. 38 (1836). Dens. BotUtfl. 3: 340 (1864). Strömbom Svamp. 22 (1883; om riddarmusseron). Lundell (1893). —
-SKOLA, r. l. f. [jfr d. ridderskole, t. ritterschule] (†)
(2, 2 d) -SKRUD. (i vitter stil) = -dräkt; äv. bildl. HSH 3: 157 (c. 1675). Nöjets riddarskrud. Runeberg (SVS) 2: 176 (1833; om fjärils färgrika vingar). TSvLärov. 1945, s. 293. —
-SKÅDESPEL~002, äv. ~200. (mera tillf.) skådespel vari riddartidens liv o. seder skildras; jfr -dikt. Wikforss 2: 413 (1804). —
-SKÖLD. [jfr t. ritterschild] riddares (vapen)sköld; äv. bildl., särsk. om riddarära (se d. o. 1). Remmer Theat. 1: 56 (1814). Namnet är för en familj den riddarsköld, hvarmed den framgår genom tidehvarfven. Ridderstad Samv. 1: 189 (1851). Med slikt ett bud / Vill jag ej mer min riddarsköld befläcka. Hedberg Bröll. 93 (1865). —
(2—4) -SLAG. [fsv. riddara slagh; jfr d. ridderslag, t. ritterschlag]
1) (i sht om äldre l. utländska förh.) slag med handen l. (vanl.) med flatsidan av svärd (l. annat blankt vapen) på ngns skuldror l. (vänstra) skuldra (o. hals) ss. tecken på hans undfående av riddarvärdighet l. upptagande i en orden, dubbning; äv. oeg. l. bildl. Celsius G1 1: 359 (1746). Man åstundade Riddare-slag och det dermed följande Herrenamn. Schönberg Bref 1: 104 (1772; om medeltida svenska förh.). Ett riddarslag är dubbadt på min skuldra. Hagberg Shaksp. 2: 245 (1847). Anderson Dikt. 143 (c. 1850; bildl.). Riddarslaget i andens värld. Fries BotUtfl. 2: 304 (1852; om promotion till doktor).
2) i sht hist. högtidlig ceremoni (med dubbning ofta äv. med tillhörande festligheter o. d.) vid utdelande till ngn l. ngra av riddares värdighet; äv. i uttr. hålla riddarslag. HSH 3: 157 (c. 1675). Vid Riddare-Slaget är Kongl. Håf-kÿrckan efter vanligheten beklädd. HusgKamRSthm 1758, s. 464. Bacchi Riddare-slag. Bellman (BellmS) 4: 3 (c. 1767). Riddarslag i Sverige och Norge t. o. m. år 1400. Löfqvist Riddarv. 245 (1935). —
-SLÅ, v. (numera knappast br.) göra (ngn) till riddare (gm riddarslag); i sht bildl. Fatab. 1931, s. 34 (1767). Den af naturen riddarslagna andan hos honom. Ridderstad Drab. 1: 416 (1849). —
-SPEL. [fsv. riddara spil; jfr d. ridderspil, mlt. ridderspil] (om ä., i sht medeltida förh.) till 2, 2 d: vapenlek under mer l. mindre festliga former av riddare till häst inför åskådare; dust, tornerspel; karusell (se d. o. 1); i sht förr äv. i utvidgad anv., om cirkusspel o. d. under antiken; äv. bildl. OPetri Kr. 100 (c. 1540). Den 31 Maj (1699) red kungen .. med alla cavalliererne till häst ridderspehl. LKagg (1699) i HH 24: 6. Circus maximus, där Riddarspel höllos. Regnér Begr. 1: 59 (1793). Wirsén Dikt. 311 (1882; bildl.). —
-SPETAL. (†) sjukhus uppfört av riddare. JMessenius (1629) i HB 1: 89 (om Birger Jarls helgeandshus i Sthm). —
-SPORRE. [jfr d. riddersporre, holl. ridderspoor, t. rittersporn]
1) i sht hist. riddares sporre l. sporre av det slag som medeltida riddare nyttjade; ofta om (förgylld) sporre ss. tecken på riddarvärdighet; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 2), särsk. i symbolisk anv., om riddarvärdighet. (För)-tjäna sina riddarsporrar, tack vare framstående bedrifter bli riddare; äv. bildl. Arnell Scott Sjöfr. 140 (1829). Ni (är) ännu .. en ofrälse. Men jag .. bjuder er .. riddaresporren och vapenskölden. Topelius Fält. 1: 243 (1853). Beslutsamhet är mannens riddarsporre. Ridderstad SDikt. 2: 40 (1858). Wrangel HbHästv. 329 (1885).
2) bot. bildl.: (individ av) växtart tillhörande släktet Delphinium Lin., vars blommor ha en smal sporre; dels om den vilda arten D. consolida Lin., dels om olika odlade arter, i sht D. ajacis (Lin.) J. Gay, D. orientale J. Gay o. D. elatum Lin.; jfr hane-sporre, hare-sporre. Franckenius Spec. B 3 b (1638; om D. consolida). Man (kan) af Riddarsporor .. hafwa blått bleck. Lindestolpe Färg. 66 (1720). Hedrén Mansa 91 (1803; om D. ajacis o. elatum). Hylander PrydnV 42 (1948). särsk.
a) i uttr. allmän l. vild, i sht förr äv. svensk, förr äv. gemen riddarsporre, om D. consolida Lin. Gemen Riddarsporra. Rudbeck HortBot. 36 (1685). Svenska Riddersporren. Linderholm 1: 392 (1802). Allmänna eller Vilda Riddarsporren. Fries Ordb. (c. 1870). Krok o. Almquist 1: 119 (1945).
b) i uttr. romersk riddarsporre, om D. ajacis Lin. Fries Ordb. (c. 1870). Hylander PrydnV 42 (1948).
3) (†) växten Centaurea cyanus Lin., vars blommor likna sporrtrissor, blåklint; anträffat bl. i pl. ASimonis SiälÖrt. Y 11 b (1586).
4) (†) ett slags bakvärk till utseendet påminnande om en sporre; anträffat bl. i pl. En härlig mjölk .. / Til riddarsporrar, vafflor, munkar. Dalin Vitt. 5: 119 (1752).
Ssgr (till -sporre 2): riddarsporr- l. riddarsporre-blomster. (-sporre-) (†) koll., om blommor av riddarsporre; förr äv. med medicinsk anv. MedOrdn. 1699, s. 26. ApotT 1739, s. 28.
-vatten. (-sporr- 1555. -sporre- 1555—1690) (†) farm. destillat på riddarsporre. KryddRSthm 1555, s. 14. Rålamb 13: 168 (1690). —
-SPRÅK. (numera mindre br.)
1) till 2; om högtidligt l. poetiskt språk (som passar sig för en riddare). Thomander 3: 471 (1826).
-STINKFLY~02, äv. ~20. entomol. insekten Lygæus equestris Lin., som har praktfulla färger. 4Brehm 14: 206 (1931). —
-STJÄRNA. [jfr d. ridderstjerne, t. ritterstern]
1) konst. till 2: (i sht inom textilkonsten nyttjat) mönster i form av en åttauddig stjärna sammansatt av åtta rombiska delar o. liknande en sporrtrissa, åttabladsstjärna, sporrhjul. Ekenmark Dräll. 45 (1828).
2) till 3: ordenstecken för riddare. Ferrner ResEur. 18 (1758). SvKunglOrdnMedalj. 5 (1957). jfr: En Officiant Riddar-Stjärna. DA 1771, nr 221, s. 4.
3) [jfr motsv. anv. i t.] (numera mindre br.) bot. till 3; bildl., ss. benämning på arter av växtsläktet Hippeastrum Herb., som har praktfulla stjärnformiga blommor, rumsamaryllis. BonnierKL Suppl. 997 (1929). —
-STÅND. (riddar(e)- 1627—1885. riddara- 1636) [jfr d. ridderstand, t. ritterstand]
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2: (ett lands) riddare betraktade ss. stånd; adelsstånd (se d. o. 2). Rijksens Adelz- och Ridderstånd. Girs Edelh. Dedik. 1 (1627). Vij holle för högnödigt och riddereståndet tienligit, att vij sende en aff Rådet och en aff Ridderskapet till att gratulera H. K. M:tt. OxBr. 3: 258 (1632); möjl. till 3. LittT 1795, s. 442.
3) (numera bl. ngn gg) hist. till 2; sammanfattande, om (ombud för) adeln ss. stånd vid riksdagen (före representationsreformen 1866); jfr ridderskap 3 a o. adels-stånd 2 slutet. Schroderus Os. III. 2: 99 (1635). Riddera, Presta och Bonda Ståndet. RARP 2: 205 (1636). Liljecrona RiksdKul. 25 (1840).
4) (numera bl. tillf.) hist. till 2, = -klass 3; jfr herre-klass 1. RARP 1: 47 (1627). Rig 1939, s. 8.
5) till 6, om de fornromerska riddarnas stånd. Ridderståndet vthi Rom (synes) icke så mycket .. hafwa warit grundat vppå Härkomsten, vthan jämwäl vppå Förmögenheten. Brask Pufendorf Hist. 20 (1680). —
-STÖVEL. (om ä. förh.) stövel som bars av riddare; särsk. om kragstövel med upptill mycket rymligt skaft. Lovén Folkl. 156 (1847). Hägg Fotbeklädn. 63 (1873). —
-SVEN. (om ä. förh.) riddares sven, ung adelsman i riddares tjänst, väpnare. Atterbom LÖ 2: 216 (1854). —
-SYN. (i Sverige 1849, i Finland 1848 avskaffad form av) laga syn vid ägotvister o. d., som efter överklagande av föregången lagmanssyn förrättades av kommission under ordförandeskap av riksråd l. annan därtill särskilt förordnad hög ämbetsman. RP 2: 105 (1631). Landshöfdingar .. kunna räknas ibland dem, som til berörde riddare-syners förrättande måge förordnas. 2RARP 12: 726 (1741). Gruddbo 173 (1938; om förh. 1632).
Ssgr (om ä. förh.): riddarsyne-dom. dom fälld på grundval av förrättad riddarsyn. Almquist ProcessFörfar. 76 (i handl. fr. c. 1650).
-rätt, r. l. m. domstol som fällde dom på grundval av förrättad riddarsyn. RB 25: 10 (Lag 1734). Wedberg i 3SAH 44: 81 (1933).
-SÅNG. (numera föga br.) sång l. dikt om (en) riddare. Folkungatidens riddarsånger. PoetK 1816, s. IX. —
-SÅTE. [jfr t. rittersasse] (†) adlig invånare i ett land, betraktad ss. regentens undersåte; jfr lands-såte 1. RP 4: 220 (1634). —
-SÄTE. (numera bl. tillf.)
-TAFFEL, förr äv. -TAVLA. [jfr t. rittertafel] (förr) bord för riddare; äv. i utvidgad anv., om bord vid vilket bl. a. hovets pager utspisades; jfr -sida. HovförtärSthm 1623, s. 80 (: Rijddare Tafflan; i utvidgad anv.). Wikforss 2: 413 (1804). —
-TECKEN.
1) (numera knappast br.) till 2: adlig vapensköld. De la Gardie .. ombads .. att ”öfver hans kista bryta riddaretecknet”, som kräfdes då han var den siste af sin ätt. Rosman BjärkSäb. 3: 80 (cit. fr. 1841).
2) till 2 a, 3: värdighetstecken för riddare av en orden (se d. o. 4, 6); äv. om avbildning av sådant värdighetstecken. FörordnRiddO 1748, s. C 3 a. De undersåtare, som med riddareteckn blifvit benådade. 2RARP 18: 348 (1751). Et .. Signete af Klingsporriska Vapnet med Riddare-tecknet uti. DA 1771, nr 2, s. 2. Rosman BjärkSäb. 1: 310 (1923). —
-TID(EN). [jfr d. riddertid, t. ritterzeit] om medeltiden (o. början av nyare tiden) med tanke på riddarväsendets blomstring; i sht förr äv. bildl.: glansperiod. PDAAtterbom i PoetK 1813, 1: 73. Konstens riddartider. Tegnér (WB) 4: 344 (1823). IllSvLittH 1: 239 (1955). —
-TITEL.
1) (om ä. förh.) till 2. Riddaretiteln (under medeltiden) var rent personlig och gick ej .. i arf. Nordström Samh. 1: 142 (1839). Löfqvist Riddarv. 254 (1935).
-TJÄNST. [jfr d. riddertjeneste, t. ritterdienst]
2) (numera bl. tillf.) till 7, 8: ädelmodig tjänst (som man gör ngn); ridderlig tjänstaktighet. RP 16: 9 (1654). Dahlgren Moreto 49 (1873). —
(2, 6) -TRO, r. l. f. [fsv. riddara tro] (i vitter stil) ridderlig trofasthet; äv. övergående i bet.: riddarord (se d. o. 2). Han slipper åter lös på Romersk Riddar-Tro. Knöppel Reg. 35 (1741). Kullberg Tasso 2: 251 (1860). —
(2, 2 a) -TÅG. [jfr d. riddertog, t. ritterzug] (om ä. förh., mera tillf.) krigståg företaget av skara l. här av riddare; i sht om korståg. Nordforss (1805). Wirsén i 3SAH 13: 49 (1898). —
-TÄMPEL.
2) till 4, benämning på var o. en av de lokala avdelningarna inom tämpelriddarorden. LagTempelridd. 9 (1915). —
-VAKA, r. l. f. hist. blivande riddares vaka (i kyrka) natten före riddarslaget (jfr -natt); äv. bildl. Wirsén i 3SAH 13: 48 (1899; bildl.). Alm-Eriksson Prinssk. 310 (1932). —
-VAKT. [jfr d. riddervagt, t. ritterwacht] (i vitter stil)
1) abstr.: vakthållning som fullgöres av riddare; särsk. bildl., med anslutning till riddare 7. En riddarvakt, icke blott i ord och sång utan i handling. Weibull LundLundag. 274 (1891).
2) konkret: vakt(avdelning) som består av riddare; särsk. bildl. Atterbom SDikt. 1: 90 (1812, 1837; om stora ekar). Stå stark, du ljusets riddarvakt (dvs. den studerande ungdomen), / Kring dina fosterländska fanor! Nybom SDikt. 1: 203 (1848, 1880). —
-VAPEN. [jfr t. ritterwaffe (i bet. 1)]
1) (om ä. förh.) till 2: vapen (t. ex. lans, svärd) som brukades av riddare. Strindberg SvFolk. 1: 313 (1882).
-VEDERLIKE ~1020. [fsv. riddara vidherlike] (om ä. förh.) benämning på framstående medlem av adelsståndet, som icke fått riddarslaget; anträffat bl. i pl. HSH 3: 136 (1693). Schönberg Bref 1: 203 (1778). —
-VIGNING. (om ä. förh.) högtidligt utdelande l. mottagande av riddarvärdighet. Hildebrand Medelt. 2: 164 (1885). —
-VIS, n. (i vitter stil) i uttr. på riddarvis, på riddares sätt l. enligt riddares sed. Dalin Vitt. 3: 231 (c. 1735). Arbman Ton. 51 (1917). —
-VISA, r. l. f. [jfr d. riddervise, t. ritterweise] visa som handlar om (en) riddare o. deras (hans) bedrifter; särsk. litt.-hist. om folkvisa med sådant motiv. Atterbom SDikt. 2: 217 (1809). NordKult. 9: 38 (1931).
-VÄRDIGHET~102, äv. ~200. [jfr t. ritterwürde]
1) (om ä. förh.) till 2. Schönberg Bref 1: 105 (1772). Den gamla riddarevärdigheten (var) endast .. personlig. Rosman BjärkSäb. 2: 23 (1924).
2) till 3. Riddare värdigheten av Hans Kongl. Majestäts Svärdsorden. Dahlberg Lefn. 121 (c. 1755). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 380 (1879).
-VÄRLD. [jfr t. ritterwelt] (i vitter stil, om ä. förh.) riddarnas kulturvärld; äv. sammanfattande, om samtliga en tids l. ett lands riddare. Europas Riddarverld. JGOxenstierna 5: 3 (c. 1817). Därs. 172. IllSvLittH 1: 231 (1955). —
-VÄSEN(DE). [jfr t. ritterwesen] i sht hist. sammanfattande, om allt som har att göra med riddarlivet ss. kulturform o. samhällsinstitution. Lanærus Försök 10 (1788). Riddarväsendet, en humanisering, en idealisering, en helgelse af krigarväsendet. Vising TrubDiktn. 27 (1904). —
-YXNE. (numera föga br.) bot. = -orkis. Alcenius FinlKärlv. 52 (1863). Nyman VäxtNatH 2: 310 (1868). —
-ÅLDER(N). [jfr t. ritteralter] (†) = -tid(en). Atterbom SDikt. 2: 6 (1810, 1838). Kullberg Mem. 1: 23 (1835). Boëthius HistLäsn. 2: 200 (1898). —
-ÄRA, r. l. f. [jfr t. ritterehre] ära som ngn förvärvar l. förvärvat ss. riddare; äv. oeg. l. bildl.
2) (mera tillf.) till 3; äv. i utvidgad anv., om ära som tillkommer ett riddartecken (se d. o. 2) o. som detta är uttryck för. Hagberg Shaksp. 5: 266 (1848; i fråga om strumpebandsorden). —
-ÄVENTYR ~102, äv. ~200.
-ÖVNING. [jfr t. ritter(s)übung] (numera bl. tillf.) övning i l. utövande av en riddares färdigheter; äv. bildl. Möller (1790). Rydqvist i 2SAH 12: 447 (1827; bildl.). Dalin (1855).
B (†): RIDDARA-STÅND, se A.
-ORD, -ORDEN, se A. —
-PRAKT, se A. —
-VÄRK, n. [jfr mlt. ridderwerk, t. ritterwerk] krigisk gärning l. bedrift som anstod en riddare. LPetri Kr. 29 (1559).
RIDDARINNA1032, f. [jfr t. ritterin, fr. chevalière]
2) (numera bl. tillf.) till 2: kvinna gift med adelsman. Slås til Riddarinna. Eldh Myrth. 28 (1721, 1725; om adelsmans brud). 2NF 7: 676 (1907; om C. Éon de Beaumont).
3) [jfr motsv. anv. i fr.] (om utländska förh. l. skämts.) till 3: kvinna med riddares rang l. gift med riddare. En äldre grosshandlerska och riddarinna af Vasaorden. Strix 1900, nr 1, s. 5. SDS 1901, nr 33, s. 3 (om franska förh.). —
RIDDERI, n. [jfr t. ritterei] (†) till 2: riddarväsen l. riddarliv. Ridderiets lagar. KrigVAT 1846, s. 120. —
RIDDERLIG, se d. o. —
RIDDERSK, adj. [jfr t. ritterisch] (†) till 2, om person: som har en riddares fysiska o. andliga egenskaper, ridderlig (se d. o. 3), manlig, modig. En Wijsa .. / .. Om Gregorio then Ridderske Man, / Som Jungfrun ifrån Draken wan. Rudbeckius Starcke A 2 a (1624). —
RIDDERSKA, f. (tillf.) till 2, i utvidgad anv., i uttr. vandrande ridderska, om landstrykerska; jfr riddare 2 b. Hagberg Shaksp. 3: 381 (1848). —
RIDDERSKAP, se d. o.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content