RIGOLEN rig1ole4n l. ri1-, l. -ωl-, äv. RIGOLIN -i4n, r. l. n.; best. -en, ss. n. -et.
Ordformer
(äv. rh-; -en 1868 osv. -in 1898 osv.)
Etymologi
[jfr t. rigolin, eng. rhigolene, fr. rhigolène; till gr. ῥῖγος, kall]
kem. o. tekn. benämning på den lättflyktigaste fraktionen vid destillation av petroleum, bestående huvudsakligen av pentan o. använd ss. kylande medel bl. a. vid lokalbedövning. UpsLäkF 1868—69, s. 71.2NF 37: 1303(1925).
