RITARDANDO rit1ardan4do l. ri1-, l. -dω, förr äv. RETARDANDO, adv. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -t, pl. -n.
Ordformer
(re- 1891—1921. ri- 1845 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. fr. ritardando; av it. ritardando, gerundium av ritardare, uppehålla, fördröja, dröja, bli långsammare, av lat. retardare (se RETARDERA)]
mus.
I. adv.; i fråga om utförande av musik l. sång: småningom långsammare; ofta förkortat rit. l. ritard. Andersson (1845). SohlmanMusiklex. (1952).
II. sbst.: parti av musik- l. sångstycke som spelas resp. sjunges l. är avsett att spelas resp. sjungas i allt långsammare tempo; äv. om sådant utförande av parti i musik- l. sångstycke; äv. bildl. I allegrettot .. anbringade Hiller ett ritardando. Norman MusUpps. 30 (1880). Vid pauser iakttages ritardando .. samt förlängning av den sista tonen (inom den gregorianska syllabiska koralsången). Hellerström Liturg. 331 (1932). Tegen Res. 122 (1958; bildl.).
