RITORNELL rit1ornäl4 l. ri1-, l. -ωr-, r. l. m. l. f. (SvTMusF 1919, s. 31(1701) osv.) ((†) n. Bagge Wendt 283(1835)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er; förr äv. RITORNELLA, r. l. f. Anm. I äldre tid användes äv. den it. formen ritornello; pl. -nelli. Ödmann Hågk. 63(c. 1805; uppl. 1918; i bet. 1). Atterbom Minn. 282(1818: ritornelli, pl.; i bet. 2).
[jfr t. ritornell, eng. ritornel, fr. ritournelle; av it. ritornello, refräng, i strofisk dikt återkommande slutvers, ritornell, diminutiv av ritorno (se RITORNO)]
1) (företrädesvis om ä. förh.) mus. kortare instrumentalsats som oförändrad spelas före o. efter (samt vanl. äv. mellan de olika avsnitten l. stroferna av) komposition med solostämma, i sht vokalstämma; äv. i utvidgad anv., om kort instrumental(t) inledning l. mellanspel l. postludium; äv. (i madrigal); avslutande strof med egen melodi. SvTMusF 1919, s. 31(1701). (Birfilaren) spelar ömma visor .. och ackompagnerar sig då med sin egen sång, interfolierad af drillande ritourneller. Bergman VSmSkr. 312(1846). Carissimi uppfann .. ritornellen (för- och efterspel) samt mellanspelen. Bauck 1MusH 78(1862). En afrundande ritornell, ett .. ackompanjemang .. och måhända någon gång en .. hyfsning af en af Bellman upptagen instrumentalmelodi må tillskrifvas Åhlström. 2Saml. 2: 45(1881). Moberg TonkHVäst. 1: 61(1935; i madrigal). Brodin(1948).
2) i sht litt.-hist. i italiensk folkvisediktning: enstrofig dikt med företrädesvis erotiskt innehåll, bestående av tre verser av vilka den första o. tredje slutrimma med varandra o. den första ofta innehåller en invokation av en blomma l. växt; ofta om på likartat sätt byggd konstdikt på annat språk. Atterbom Lyr. 1: 180(1818; om it. förh.). (Emil Aarestrup) skapade om ritornellen .. för danskt bruk. Dhejne Danskt 79 (1951).
