publicerad: 1959
ROSK ros4k, n.; best. -et.
Ordformer
(rosk 1640 osv. råsk 1745—1910)
Etymologi
(utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i Finl., vard.) koll.: skräp; bråte; boss; fnas; smolk; grums; bottensats; äv. om enstaka partikel: grand l. korn l. smolk o. d.; jfr RASK, sbst.1, RUSK. (Lat.) purgamentum freti. (Sv.) råsk som vågen upkastar. Juslenius 322 (1745). Mycket råsk på botnet (i kärlet med mandelolja). HdlCollMed. 14/2 1746. Ett rosk i ögat. Söderhjelm Aho Väkta 88 (1894). Jag .. borstade skyndsamt strån och rosk från mina kläder. Nylander Sjöfolk 2: 178 (1906). Östergren (1936). — särsk.
a) (i Finl., vard., skämts.) i uttr. ha pänningar som rosk, ha mycket gott om pängar, ”ha pängar som gräs”. Strömborg Runebg 2: 21 (1881).
b) om innanmäte l. mindervärdiga delar av fisk, betraktat (betraktade) ss. avfall; jfr RÄS. Igenom fingren draga det mästa rosket ifrån (strömmingen). Enholm Anm. 2: 16 (1754).
c) i utvidgad l. bildl. anv., ss. nedsättande benämning på ngt som tänkes l. framställes ss. mindervärdigt l. värdelöst: skräp. Murenius AV 75 (1640; om ägodelar). Jag ville trösta .. (flickorna) med att .. (fyrvärkeriet) var bara råsk. Topelius Dagb. 2: 331 (1836). STopelius (1842) hos Vasenius Top. 3: 40 (om innehåll i tidning). särsk. i vissa uttr.
α) hela rosket, hela rasket (se RASK, sbst.1 1 slutet), hela klabbet, alltsammans. Ahrenberg Stockj. 101 (1892; om förfallen kvarn).
Ssg: ROSK-VED. (i Finl., vard.) sämre ved (bestående av skogsavfall o. d.). Dahlgren SmStug. 22 (1894). Smeds Malaxb. 287 (1935).
Avledn. (i Finl., vard.): ROSKA, v. skräpa; äv. i den särsk. förbindelsen roska ner, skräpa ner. FoU 15: 69 (1902). —
Spoiler title
Spoiler content