[fsv. rosk, sv. dial. rosk; sannol. etymologiskt identiskt med RUSK, skräp. — Jfr ROSKERI]
(utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i Finl., vard.) koll.: skräp; bråte; boss; fnas; smolk; grums; bottensats; äv. om enstaka partikel: grand l. korn l. smolk o. d.; jfr RASK, sbst.1,RUSK. (Lat.) purgamentum freti. (Sv.) råsk som vågen upkastar. Juslenius 322(1745). Mycket råsk på botnet (i kärlet med mandelolja). HdlCollMed. 14/2 1746.Ett rosk i ögat. Söderhjelm Aho Väkta 88(1894). Jag .. borstade skyndsamt strån och rosk från mina kläder. Nylander Sjöfolk 2: 178(1906). Östergren(1936). — särsk.
a) (i Finl., vard., skämts.) i uttr. ha pänningar som rosk, ha mycket gott om pängar, ”ha pängar som gräs”. Strömborg Runebg 2: 21(1881).
b) om innanmäte l. mindervärdiga delar av fisk, betraktat (betraktade) ss. avfall; jfr RÄS.Igenom fingren draga det mästa rosket ifrån (strömmingen). Enholm Anm. 2: 16(1754).
c) i utvidgad l. bildl. anv., ss. nedsättande benämning på ngt som tänkes l. framställes ss. mindervärdigt l. värdelöst: skräp. Murenius AV 75(1640; om ägodelar). Jag ville trösta .. (flickorna) med att .. (fyrvärkeriet) var bara råsk. Topelius Dagb. 2: 331(1836). STopelius(1842) hos Vasenius Top. 3: 40 (om innehåll i tidning). särsk. i vissa uttr.
