SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
SÄTTLING l. SÄTTSLING, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sätt- c. 19001932. sätts- 1764)
Etymologi
[efter t. setzling, avledn. av setzen, se SÄTTA, v.3]
(†) trädplanta. Fast, efter mina försök, en tjugu-sjettedel åtgått til utsädet, som dock ankommer på större och mindre sättslingar eller deras sönderdelande, så har (osv.). VetAH 1764, s. 278. (T.) Setzling .. (sv.) sättling. TySvOrdb. 2162 (1932).
Spoiler title
Spoiler content