publicerad: 2001
SÅRIG så3rig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-ig (-h) 1615 osv. -ug 1694)
Etymologi
som har sår; särsk. om person l. djur, äv. om kropp l. kroppsdel: mer l. mindre betäckt l. full med sår; särsk. med adverbiell bestämning inledd av prep. med huvudord angivande kroppsdel som är sårig. Then förste ähreskänck är en ovthsäijelig klarheet .. Såsom wåra kroppar äre, medhan wij wandra i thenna mörksens daal, swarte .. sårighe .. och .. wanskaplighe. Phrygius HimLif. 89 (1615). Är .. så sårigh öfwer heela sin Kropp, och siukligh, at hon jngalunda kan medh nogot arbete nähra sigh. VDAkt. 1689, nr 693. Et sårigt hufwud man ei slår, ei illa luggar. Kolmodin QvSp. 1: 401 (1732). Åkaren, som med piskrapp flår sin krakes såriga rygg, menar .. att han är en hugfast man. Rydberg RomD 39 (1877). (Draghundarnas) fötter (blir) ofta såriga af den skarpa snön. Nordenskiöld Vega 2: 100 (1881). (Pojken) var sårig i ansikte, för man trodde ju inte, att han var riktigt neger, utan var där och skrapa mä naglarna. Johnson Här 90 (1935). (Den helige Franciskus) kysste .. (de spetälskas) såriga läppar. Ingen är mer olycklig än en spetälsk. Johansson GogAns. 189 (1989). — särsk.
a) [jfr SÅR, adj.2] om öga, övergående i bet.: (inflammerad o.) fuktig, rinnande, sur (se SUR, adj. 1 d). Björkman (1889). Barn med såriga ögon. Dahl Forbes Kvinn. 82 (1935).
b) i utvidgad anv., motsv. SÅR, sbst. c, om ngt sakligt konkret. En gammal ärrig och sårig hägg, nästan en stubbe. Ahrenberg Stockj. 126 (1892). Spruckna och såriga ställen (på osten) kunna lätt bli utgångspunkter för skadliga påverkningar. LB 3: 497 (1905). Här och var är marken sårig av löpgravar. GHT 1945, nr 212, s. 3.
c) bildl., motsv. SÅR, sbst. d, särsk. om tanke l. känsla l. sinne o. d., äv. om hjärta o. dyl. ss. säte för känslor. Tänkande öfver .. (livets missförhållanden) med känslan af egen vanlottning, hade hennes öga blifvit sjukt och hennes hjerta sårigt. Bremer Pres. 117 (1834). Vilken ljum, välgörande ström över ett osäkert och sårigt självmedvetande. Siwertz Eld. 245 (1916). Ett vekt och sårigt inre. MLamm i 3SAH 50: 98 (1940). De gamla egendomsherrarna (lämnade) med sårigt sinne sina gårdar. Olsson Fröding 29 (1950). Utan närhet till någon vill ingen vara, men så sårig och ömtålig den är, och så ofri. Antti MyckJord. 201 (1987).
Avledn.: SÅRIGHET, r. l. f. tillståndet att vara sårig; äv. konkret: sårigt ställe, sår (hos l. på ngn l. ngt); äv. (numera bl. mera tillf.) dels oeg., om sårigt ställe i marken, dels bildl. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Den lungsjuke) besväras af en känsla af sveda och sårighet i bröstet. NF 2: 1270 (1878). Öronkatarren visar sig genom envis flytning ur öronen af ett .. illaluktande var, som framkallar sårighet kring öronöppningen. Wretlind Läk. 6: 76 (1898). Alun, pulveriserad. Användes vid sårighet och sveda i svalg och mun. SFS 1914, nr 76, s. 249. De aktuella regleringsarbetena (i älven) ha gjort det nödvändigt att laga sårigheterna (i borghöjden) .. för att hindra en fortgående nötning utmed strandlinjen. Fornv. 1945, s. 324. Förr var mig bara vinternatten kär: / all sårighet, all ångest skyldes där. Edfelt Slagf. 18 (1952). Vi plockar upp ål efter ål med röda och vita sårigheter. Expressen 25 ⁄ 6 1972, s. 13.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content