[sv. dial. söppel, f., pl. söppler; jfr nor. søppel, m. l. f. l. n.; till SOPA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll. i sg. l. (i sht förr) i pl.: sopor (se SOPA, sbst.2).Broen går der effter nogot uti siön och der innanföre giöres altid fylning af åtskillig orenlighet och gatuorenlighet samt söplor. Geijerstam Lev. 33(1753). De raska karlar jag hade i mitt följe, hade snart befriat stugan från söppel och smuts. Schröder Timmermärk. 47(1893).
SAOB
