publicerad: 1982
SOPA sω3pa2, v. -ade, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -er 40, -te, -t, -t. (inf. o. pr. pl. sopa 4Mos. 4: 13 (Bib. 1541) osv. — imp. sop Schultze Ordb. 4710 (c. 1755); sopa VDAkt. 1671, nr 220, osv. — pr. sg. -ar Luk. 15: 8 (Bib. 1541) osv. — ipf. -ade PErici Musæus 1: 126 b (1582) osv.; -te Atterbom SDikt. 1: 170 (1808, 1837), Klockhoff ESkr. 19 (c. 1860). — sup. -at AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 6 a (1587: affsopat) osv.; -t Sehlstedt 1: 109 (1853, 1861: sopts, pass.). — p. pf. -ad Mat. 12: 44 (NT 1526: sopat, n.) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(soop- 1627 (: reensoopa)—1712. sop- 1526 osv. sopp- 1674. såp- 1784 (: såpningarne, pl. best.))
Etymologi
[fsv. sopa, sv. dial. sopa, soppa; jfr ä. d. sobe, d. dial. (Bornh.) såva, fvn. sópa (nor. dial. sopa), eng. dial. soop (från nord. spr.); sannol. rotbesläktat med fvn. sófl, kvast (nor. dial. sovl), möjl. äv. med kyrkslav. svepiti, sätta i rörelse (möjl. äv. med SVEPA, v., SVÄVA, v.). — Jfr SOP, sbst.1, SOPA, sbst.1—2]
med kvast l. (sop)borste o. d. borttaga orenlighet o. d., i sht sopor (se SOPA, sbst.2) från (ngt; äv. i uttr. sopa ngt med kvast osv.); företrädesvis med avs. på golv l. gata l. däck o. dyl. l. hus l. lokal l. utrymme o. d. med tanke på dess golv l. botten; äv. med subj. betecknande kvast (se särsk. a, e β); äv. med obj. betecknande det som borttages (äv. med obj. följt av prep.-uttr. angivande varifrån smuts o. d. borttages); äv. utan obj.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild gång då ngn sopar. Sopa mattorna, trappan. Hela huset måste sopas. Är det sopat i mitt rum? Sopa askona vthaff altaret. 4Mos. 4: 13 (Bib. 1541). Iagh hafuer här een wngh dräng, / Som wäl kan tiena widh tijn Sängh, / Then vpredha, och kammaren Sopa. Gevaliensis Jos. 14 (1601). Gathurna böhra soppass huar Lögerdagh. VRP 1674, s. 81. Wallquist EcclSaml. 5—8: 68 (1779; med avs. på kyrka). HH XXXII. 2: 63 (1784: såpningarne; pl. best., konkretare). Sopa smutsen af gatan. Weste FörslSAOB (c. 1817). Wrangel SvFlBok 372 (1898; utan obj., i fråga om rengöring av däck). Vore jag en serafim eller elohim, då ginge jag inte här och sopa Rosensteins golv (sade hushållerskan). Bergman Patr. 52 (1928). När (tunnbröds-)kakan blivit så tunn man kunnat få den, sopades den med en ”brödsop” av tagel .. (o.) fördes in i ugnen. Gruddbo 464 (1938). Och på trottoaren utanför .. sopades torrt, så att dammet stod i högan sky. Östergren (1943). Rallarminn. 192 (1949: sopning; abstr.). — jfr AV-, BORT-, HOP-, IGEN-, IN-, NED-, REN-, SAMMAN-, TORR-, UNDAN-, UPP-, UT-, ÖVER-SOPA m. fl. o. DAG-, GAT-, VÅT-SOPNING samt O-SOPAD. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr.; i sht i ordspr. nya kvastar sopa bäst l. väl o. d., sopa (rent) för (l. framför) sin (egen) dörr o. dyl. o. i härtill bildade uttr. Hwar och en skal alffuarliga gripa vthi sin eghen barm, och sopa reent för sina dörr. PErici Musæus 2: 171 b (1582). Nyia Qwastar soopa altijdh wäl. Grubb 230 (1665). Han soopar för een annars dörr, och låter liggia för sin egen. Celsius Ordspr. 1: 278 (1708). WoH (1904: framför). Nya kvastar sopa alltid rent. Klint (1906). Man kan sopa framför egen dörr, men det är inte alltid lika trevligt att se kvasten i andras händer. Heerberger NVard. 98 (1936). Östergren (1943: bäst).
b) (numera föga br.) med avs. på skorsten, i fråga om sotning; äv. med avs. på klädesplagg l. (tygklädd) möbel: borsta; äv. med avs. på fläck: gm borstning (försöka) ta bort. FörarbSvLag 1: 365 (1691; med avs. på skorstenar). Bussarna tårka deras kläder, sopa rockarna och hattarna. KKD 10: 218 (1702). Tvagor at sopa soffor och kläder med. Hasselquist Resa 501 (1752). Sopa dun af kläderna. Schultze Ordb. 4710 (c. 1755). Bruno Gumm. 214 (1762; med avs. på fläck). ÖoL (1852; med avs. på skorsten).
c) med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultatet; i sht i uttr. sopa ngt rent. Mat. 12: 44 (NT 1526: reent sopat, p. pf., om hus). Då .. (brödet) är wäl gräddat, så sopas hwar kaka ren med en winge. Warg 678 (1755). (Kvinnan) hade sopat ren en liten ruta av torget. Martinson BakSvenskv. 269 (1944).
d) (numera föga br.) med avs. på spår: gm sopning få att försvinna, sopa igen; äv. bildl. (jfr e). Adlerberth Buc. 91 (1807). Topelius Planet. 3: 138 (1889; bildl.).
e) i överförd l. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; i sht i fråga om att avlägsna ngt (mer l. mindre fullständigt), i sht ngt icke önskvärt, ofta med en l. flera (kraftiga l. våldsamma o.) svepande rörelser (t. ex. med arm l. hand), liknande dem som används vid sopning; (med kraft l. med en enda rörelse) svepa; äv. motsv. c, särsk. i uttr. sopa ngt rent, särsk. betecknande att ngt barskrapas l. tömmes o. d.; förr äv.: sopa bort (se SOPA BORT slutet). Med en armrörelse sopade den rasande mannen hela servisen i golvet. Han sopade sin medhjälpare åt sidan med en bestämd gest. Sopa smulorna från bordet med handen. Iagh .. skal sopa honom (dvs. konungen i Babel) medh förderffuelsens quast sägher Herren Zebaoth. Jes. 14: 23 (Bib. 1541). Här yppas itt Krigh vthi Europa / Som vngdomen skall aff Landet soopa. Brasck TyKr. B 2 b (1649). (Konungarna) tro sig .. mycket wäl hafwa fulgiordt (sina ämbetsplikter) .. när .. nya påfund kunna uptänkas, hwarigenom de måge förminska undersåtarenas egendom, samt skrapa och sopa alt sammans i sin egen Cassa. Lundberg Paulson Erasmus 173 (1728). (Vinternoten) sopar wåra sjöar rena från fiskar, ty .. (maskorna) äro merendels så fina at ej någon liten Nors kan en gång slippa undan. Gyllenborg Insjöfisket 12 (1770). (Vinden) sätter hjulet (på ett vattenuppfordringsverk) i rörelse, så att skoflarna uppfånga vattnet, sopa det uppför skulbron och kasta det i en der ofvanför liggande ränna. UB 2: 191 (1873). En släkt, som .. spårlöst sopades från jorden. Heidenstam Folkung. 1: 1 (1905). DN(A) 1964, nr 326, s. 13 (: sopades .. under bordet; om förslag). — särsk.
α) om trädgren, i uttr. betecknande att den, då ngn l. ngt nära passerar, rör sig mot l. över honom l. det l. gm sitt motstånd slungar ngn l. ngt från en plats o. d. Upprepade gånger var jag nära att sopas ur sadeln af väldiga ceiba-grenar. Bovallius CentrAm. 235 (1887). De sida grangrenarna, som sopa honom i synen. SvD(A) 1919, nr 59 B, s. 4. Vi .. svänga på en smal körväg in i skogen, där de regntyngda grenarna då och då sopa biltaket och rassla mot sidorna. Rickson GVänn. 54 (1930).
β) om vind (äv. om regn l. moln l. brottsjö o. d.), i uttr. betecknande att den (l. det) sveper med sig ngt l. (mer l. mindre fullständigt) för bort ngt o. d.; äv. betecknande att vind osv. kraftigt far l. sveper fram; äv. utan obj. Sjön sopade däcket. Dock är han (dvs. nordanvinden) frisk och torr, gör Kroppen qwick och kekker / Ia sopar Magan reen och appetit upwekker. Spegel GW 73 (1685); jfr c. Rägnet liksom sopar luft-kretsen. Bergman Jordkl. 2: 46 (1774). (Nordan) skakar vingen och snön han sopar / Mot hyddan opp. EDBjörck i 2SAH 33: 176 (1861). Under natten sopades himlen ren från de envisa regnmolnen. Quennerstedt Smål. 12 (1891). Feeriet kring hyttan när tappning / pågick och mörkret regnade stjärnor, / eldkvastar sopade himlen. Sjödin Sotfragm. 7 (1949).
γ) intr. o. tr., i uttr. betecknande att ngt glider l. rör sig l. stryker mot l. fram över l. vidrör l. når (ned l. upp) till ngt o. dyl. resp. att ngn låter ngt röra sig på sådant sätt. Kjolen var så lång att den sopade golvet, då hon gick. Tom var vagnen och störtad han (dvs. Troilus) sjelf, och släpad af spannet, / Låg han, med tömmen i hand' och sopade jorden med håren. Adlerberth Æn. 17 (1804). Källaren var så låg, att grefvens hjessa sopade taket. Blanche Band. 216 (1848). De rikt veckade gardinerna med sina dyrbara spetsar sopade mattan. Idun 1888, s. 83. Räkan (som bete) fiskar bäst när den föres djupt och sopar utefter bottnen. Hammarström Sportfiske 202 (1925). Kvinnor i vida kläder sopar gatan med kjolarna. Lundkvist Snapph. 93 (1968).
δ) om (projektiler o. d. från) eldvapen o. d., betecknande att (de l.) det bestryker ett område (o. därigm rensar det l. håller det rent från fiender); äv. om person som på sådant sätt bestryker ett område o. d. Kulorna från det gent emot liggande Oppenheim sopade stranden. Fryxell Ber. 6: 359 (1833). Carl Gustaf ryckte fram, hans kanoner sopade stranden. Topelius Fält. 2: 63 (1856). (Fienden) sopar öfver höjden 316, den enda plats, där preussiska avantgardets artilleri kan utveckla sig. Nordensvan Mainfältt. 88 (1894). Maskingeväret var redo att börja sopa sin fruktansvärda kulkvast över leden. Munsterhjelm Gård. 260 (1927). Det var en önskedröm för alla skeppsbefälhavare att med en bredsida få sopa motståndarens däck rena rätt akterifrån. Landström SeglSkepp 167 (1969).
ε) (†) refl., i uttr. sopa sig över ngt, under rörelse påminnande om sopning samla sig över ngt. Frostiga mullen sopar / Sig öfver (graven) med knastrande ljud. Bååth NDikt. 150 (1881).
ζ) (vard., i sht sport.) i uttr. sopa golvet (äv. banan o. d.) med ngn, fullständigt l. mycket överlägset besegra ngn. (Bordtennisspelaren) Li Chiang-kuang sopade golvet med den japanske världsmästaren: 21—3, 21—6! SportIDag 1971—72, s. 61. SvD 1971, nr 300, s. 20. GbgP 14/6 1980, Bil. s. 8.
η) (vard., i sht sport.) i uttr. sopa hem ngt, överlägset ”ta hem” l. vinna ngt; äv. med obj. betecknande löpardistans vilken ngn vinner. SmålP 1972, nr 41, s. 16 (med avs. på sträckor i skridskolöpning). Han sopade hem en massa segrar tidigare men i vintras såg han inte åt skidorna. AB 5/8 1973, Söndagsbil. s. 20.
ϑ) (ngt vard.) i uttr. sopa ngt (t. ex. ett obehagligt problem) under mattan, (försöka) gömma undan l. (låtsas) negligera ngt. I Sverige undvek man som bekant det ömtåliga problemet (om fri abort) och ”sopade det under mattan”, för att nyttja en modefras. UNT 1973, nr 225, s. 19. SDS 1980, nr 112, s. 1.
Särsk. förb.: SOPA AV10 4. gm sopning avlägsna (ngt) l. rengöra (ngt), äv. i uttr. sopa av ngt av ngt l. sopa av ngt från ngt o. d., gm sopning avlägsna ngt från ngt; äv. oeg. (jfr sopa, v. e). Keder Vitt. 360 (1690). Sopa af dambet af den hatten. Serenius (1741). (I stugan) tog han en ugnsraka och sopade af bordet, så att fat och bunkar ramlade i golfvet. Strindberg SvÖ 2: 215 (1883). Klint (1906: från). Innan efterrätten serveras, sopas bordet av med en servett eller liten bordsborste. StKokb. 653 (1940). jfr avsopa. —
SOPA BORT10 4. gm sopning borttaga (ngt); i sht förr äv. med avs. på sot i skorsten (jfr sopa, v. b); jfr sopa undan. Skarn måtte man förr soopa bort, ähn th(et) wäxer op till öronen. ConsAcAboP 1: 329 (1648). Sota Skorstenen, eller låta sopa bort sotet. Spegel 462 (1712). jfr bortsopa. särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr sopa, v. e, särsk. e β, δ). (Gud) sopar bort syndenes skarn. Bælter JesuH 5: 470 (1759). Han sopar med händerna bort snön. Blanche Våln. 511 (1847). De ha en fältpluton framskjuten där (vid palmerna). Sopa bort den! Janson Lögn. 176 (1912). Revolutionen har sopat bort de tyska furstehusen. Segerstedt Händ. 332 (1922, 1926). Regnet som säkert sopade bort minsta spår av mina steg. Fogelström Vakna 256 (1949). —
SOPA FRAM10 4. gm sopning föra fram (ngt); oftast oeg. l. bildl. (jfr sopa, v. e, särsk. e β), i sht intr., om vind o. d. (l. om ngt som far fram likt en vind): kraftigt fara l. svepa fram. De stormar, som sopa / Hotande fram öfver sjudande tid. Nybom SDikt. 2: 115 (1848, 1880). Dånande kanoner kasta sina åskor när och fjär; / Kulor sopa fram ur molnen. Ridderstad SDikt. 3: 235 (1862). De ryska härarna sopa fram som stormvindar över Polen och stå nu på tysk mark. GHT 1945, nr 22, s. 11. —
SOPA IGEN10 04. gm sopning fylla igen (ngt); ofta med avs. på spår; i sht oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr sopa, v. e). Oelreich 605 (1755; bildl., med avs. på spår). När jägarens lukt tränger fram till .. (lejonet), sopar han igen sina spår med svansen så att (osv.). Kulturen 1949, s. 55. Snöyra sopade igen alla vägar. Hedberg VKind. 272 (1954). jfr igensopa. —
SOPA IHOP10 04. gm sopning samla ihop (ngt), sopa samman; äv. oeg. l. bildl. (jfr sopa, v. e). Schenberg (1739). Lundgren MålAnt. 2: 222 (1872; oeg.). En arab sopar omsorgsfullt ihop en massa avskräde i en hög. Kræmer ResÖst. 20 (1913). Nu brann hela snötöcknet (i solnedgången) .., det slängde i röda trasor uppåt masterna, ibland fläktes det i itu .. men lika fort sopades det ihop igen av nya framstormande (snö-)massor. Didring Malm 2: 279 (1915). Edqvist Skugg. 245 (1958; bildl.). jfr hopsopa. —
SOPA IN10 4. gm sopning föra in (ngt ngnstädes); äv. utan obj.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr sopa, v. e), särsk. dels (vard.) med avs. på pengar: håva l. kamma in, dels (motsv. sopa, v. e β) om vind: kraftigt svepa in. Broocman Hush. 3: 63 (1736). Är det icke hon, som de kalla Sköna Margret, och som förut sålt qwastar åt andra, men nu tänker sopa in pengar åt sig sjelf? Almqvist Lad. 22 (1840). Nordanvinden från Jungfrufjärden sopar rakt in (i min trädgård). Strindberg Blomst. 123 (1888). Vi följa ravinens höga brinkar, där snömassorna sopas in från myrmarken. Hemberg Kola 216 (1902). Vem vet om man inte kunde sopa in till Amerikabiljetten på ett halvår. Johnson Här 160 (1935). jfr insopa. särsk. sport. (med ett kraftigt o. svepande slag l. dyl.) slå in (slag l. boll o. d.). Rocky sopade in sitt solarplexusslag igen. Swing 1923, nr 17, s. 8. A.I.K. öppnade genast målvalsen (i bandymatchen) genom Kock, som sopa in bollen efter en smula klungspel. IdrBl. 1924, nr 12, s. 7. —
SOPA MED10 4. vid sopning ta med (ngt); i sht refl., i uttr. sopa med sig; oftast oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr sopa, v. e). Då rägn dropparne falla ned, sopa de altid andra exhalationer med sig neder utur luften. Wallerius Hydrol. 9 (1748). (När högvattnet i floden kom) skulle denna bro ovillkorligen sopas med som en tändsticka. Hedin GmAs. 2: 169 (1898). Krusenstjerna Pahlen 1: 198 (1930: med sig; i bild). —
SOPA NED10 4 l. NER4. gm sopning föra ned (ngt ngnstädes); företrädesvis oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr sopa, v. e); äv. motsv. sopa, v. e β, om vind o. d. Arnell Moore LR 1: 60 (1829; bildl.). Med fötterna sopade han ned sanden i gropen efter sig. Almqvist Smar. 65 (1845). Ett par gånger försökte vildgässen ställa sig på isflaken. Men en gång sopade den vilda stormen ner dem i vattnet. Lagerlöf Holg. 1: 143 (1906). SvSkog. 1125 (1928). jfr nedsopa. —
SOPA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)10 040, äv. 032. sopa ihop (ngt); äv. bildl. (jfr sopa, v. e). Darii Höffdingar .. sopade alt thet Folck tilsamman som them vthi flychten effterfolgt hade. Sylvius Curtius 275 (1682). Lagerlöf Holg. 2: 44 (1907). jfr sammansopa. —
SOPA TILL10 4. göra en om sopning påminnande rörelse, ta ett tag med sopkvast l. dyl.; i sht oeg. l. bildl. (jfr sopa, v. e), särsk. (vard.) tr.: (med en svepande rörelse) slå l. ”klippa” till (ngn l. ngt), ge (ngn l. ngt) en (rå)sop (äv. utan obj.). Svarta svängda ögonhår, .. som emellanåt sopade till ett tag. Benedictsson Folkl. 141 (1887). En lång, ung man sopade till den stackars snobben, så han åkte en bra bit ut i folkhopen. Martinson ArméHor. 68 (1942). Du måste ducka å sopa till igen. DN(A) 1966, nr 303, s. 8. —
SOPA UNDAN10 32, äv. 40. sopa bort (ngt); i sht oeg. l. mer l. mindre bildl. (motsv. sopa bort slutet), särsk.: med kraft (l. med en l. flera svepande rörelser) vräka undan (ngn l. ngt). Då var det mig, som .. en tjutande väderil sopade undan haf, himmel och jord. Rutström Schiller Röfvarb. 120 (1799). Fransmännen sopa / ryssarne undan. Sturzen-Becker 3: 26 (1861). Då och då .. far en eldsvåda fram och sopar undan de små rundvirkes- eller klenhusen. Alving Uppsala 8 (1913). De författningsenliga bestämmelser som stodo i vägen för Hitlers diktatur sopades .. undan som om de varit gammal spindelväv. GHT 1945, nr 22, s. 11. jfr undansopa. —
SOPA UPP10 4 l. OPP4. gm sopning samla upp l. ihop (ngt); äv. utan obj.; äv. mer l. mindre bildl. (jfr sopa, v. e, särsk. e β). ÅngermDomb. 23/7 1646, fol. 6. Hellström Kusk. 27 (1910; utan obj.). De moln af stoftfint damm som vinden sopade upp i hvirflar. Lewenhaupt Pyren. 316 (1914). I detta krig hade vetet redan skördats och det gällde nu bara att sopa upp agnarna. Warburton Da Cunha MarkBrinn. 313 (1945). jfr uppsopa. —
SOPA UT10 4. gm sopning föra ut (ngt); i sht oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr sopa, v. e), särsk.: med kraft l. med en l. flera svepande rörelser föra l. driva l. vräka ut (ngt). Swedberg Lefw. 635 (1729). Pesten har sopat vt många tusende. Scherping Cober 2: 259 (1737). (Magister Utter) bad at Herren Jesus skulle med sin qvast komma och sopa ut synda orenligheten ifrån våra hiertan. ELencquist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 133. Vinden kom stötvis och sopade ut stora moln af gnistor och rök (ur ett bål). Strindberg SvÖ 1: 409 (1883). Sopa ut den amerikanska smörjan som svensk TV bjuder på — har ni hört den visan förut? Se 1965, nr 7, s. 15. jfr utsopa. särsk. (mera tillf.) om yrsnö o. d.: gm att sopa fram täcka över l. dölja (ngt), sopa över. Knöppel SvRidd. 167 (1912). —
SOPA ÅT SIG10 4 0. särsk. (vard.) bildl.: håva åt sig l. roffa åt sig (ngt) o. d.; jfr sopa, v. e. Blanche Våln. 504 (1847). Här måste skog stjälas lika friskt som nånsin — för att den rike skall sopa åt sig vad stackarn hittills åtnjöt. Högberg Utböl. 1: 148 (1912). —
SOPA ÖVER10 40. med sopning gå över (ngt) l. föra över (ngt ngnstädes); särsk.: gm sopning täcka över l. dölja (ngt) med soporna; i sht mer l. mindre bildl.; äv. utan obj. Almqvist Fattigd. 7 (1838; i bild). Schulthess (1885; med hänv. till överskyla). Jag (skall) börja en resa i Engelbrekts spår, så gott sig göra låter, när femhundra år ha sopat över dem. TurÅ 1936, s. 273. jfr översopa.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till sop, sbst.1 (o. sopa, sbst.1), l. till sopa, sbst.2): A: SOP-BORSTE. (sop- 1762 osv. sope- 1640) borste för sopning (jfr -kvast); förr äv. om klädesborste. Linc. Ee 5 b (1640; om klädesborste). Sopborste med långt skaft. Östergren (1943).
-GULD. (†) vid guldbeläggning av bokpärmar avfallet o. uppsopat bladguld. SocDem. 1893, nr 120, s. 3. —
-HÅR. bot. på pistill hos vissa växter: spindelvävshår (som bl. a. har till uppgift att avsopa frömjöl från gästande insekter). BotN 1884, s. 7 (hos åkertistel). —
-HÄRD. (förr) härd (se härd, sbst.1 3 b) kännetecknad av att den anrikade malmen efter anrikningen sopades ut med kvastar. Wetterdal Grufbr. 345 (1878). 2UB 5: 210 (1902). —
-KVAST. (sop- 1689 osv. sope- 1587—1892) kvast för sopning; äv. bildl.; jfr -borste, sope-limme o. sop, sbst.1 1, sopa, sbst.1 Helsingius Ff 1 a (1587). En sopqvast af björkris. Widegren (1788). Johnson Här 127 (1935; bildl., om person som bl. a. sysslar med sopning). särsk. i ordspr.; särsk. i ordspr. objudna gäster sätter man på sopkvasten (dvs. vid dörren, där sopkvasten förr brukade stå). Lind (1749).
-tull. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) topp l. ända på l. av sopkvast. ArkNorrlHembygdsf. 1924—25, s. 7 (i handl. fr. c. 1670). —
-MASKIN. maskin för sopning; företrädesvis om sådan maskin för renhållning av gator o. vägar (numera vanl. med en l. flera roterande borstvalsar som sopar ihop orenligheten o. ev. med suganordning för insugning av densamma i en behållare). Topelius Vint. I. 2: 249 (1862, 1880). Hammar (1936; om dammsugare). Sjöwall o. Wahlöö MannBalk. 5 (1967). —
-MJÖL. (numera bl. mera tillf.) om uppsopat mjöl utgörande spill i bageri l. kvarn o. d. DN 1894, nr 8985, s. 3 (annons).
-MOSSA. (sop- 1747 osv. sope- 1683) [mossan användes förr till viskor o. d.] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) björnmossa (se d. o. 1). Tillandz C 8 b (1683). —
-REN. (sop- 1779. sope- 1866) (numera föga br.) rensopad (se ren-sopa 2), helt tom o. d.; äv. ss. adv.: fullständigt, totalt. Fernow Värmel. 614 (1779). Skall du då alltigenom bli så soperent utan folkeskick? Carlén TatS 1: 26 (1866). —
-SKÄVER. (i skildring av ä. föreställningar) ”skäver” (se skäver, sbst.1) som troddes vara orsakad av att modern under havandeskapet sopat ut soporna över tröskeln. Landsm. VIII. 3: 380 (c. 1900). —
-VINGE. (numera bl. tillf.) hos fågel: vinge som gör stora, svepande slag; äv. (ålderdomligt) oeg.: sopviska (av fjädrar o. d.) l. fjäderviska. Knorring Skizz. I. 2: 185 (1841). Östergren (1943; betecknat ss. ålderdomligt). —
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SOPE-BORSTE, -KVAST, se A. —
-MOSSA, -REN, se A. —
Avledn.: SOPARE, om person m.//(ig.), om sak r. l. m.
1) person (man) som (yrkesmässigt) sopar; städare l. lokalvårdare; särsk. om renhållningsarbetare med uppgift att sköta sopning; äv. bildl. (särsk. om vind). Linc. (1640). KrigVAT 1835, s. 279 (på kanonskepp). PT 1903, nr 101 A, s. 3 (om renhållningsarbetare). Tills du (dvs. höstlövet) häjdas i hvirfveln / af soparns kvast. Jacobson Astr. 53 (1903). YrkesförtArbFörmedl. 53 (1936; vid valsverk). jfr dag-, gat-, skorstens-, slagg-, torg-, trapp-sopare.
Ssg: sopar-, äv. sopare-förman. (mera tillf.) till sopare 1: förman (se förman, sbst.1 5) för sopare. PT 1903, nr 101 A, s. 3. —
SOPELSE, r. l. f. (†) sopning; äv. i pl., konkret: sopor (se sopa, sbst.2). Möller 1: 154 (1745, 1755; i pl.). jfr: (T.) Abfegung .. (sv.) afsopelse. Lind 1: 16 (1749). —
SOPERSKA, f. [jfr sopare] (numera bl. tillf.) kvinnlig sopare (se d. o. 1). Lind (1749). Nordström Luleåkult. 226 (1925). jfr gat-, torg-soperska.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content