SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1964  
SALVATIONIST sal1vaʃωnis4t, äv. -atʃ-, l. -on-, l. 0104, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom nor. salvasjonist av eng. salvationist, till salvation (se SALVATION, sbst.2) i (the) Salvation Army, frälsningsarmén]
medlem av frälsningsarmén; frälsningssoldat; i pl. best. äv. liktydigt med: frälsningsarmén (i dess helhet l. inom ett visst distrikt o. d.). Stridsropet 1883, nr 2, s. 2. Salvationisterna höllo möte i Munkängen. Fatab. 1948, s. 35.
Ssgr: SALVATIONIST-CHEF. om frälsningsarméns högste chef, general (se general, sbst. 4). Östergren (cit. fr. 1933).
-FLOCK. (tillf.) om skara av frälsningssoldater (som hålla ett möte l. utgöra en orkester o. d.). Jönsson SkånSomr. 140 (1931, 1935).
-KÅR. avdelning av frälsningsarmén på en ort (l. i ett distrikt), armékår. Östergren (1937).
Avledn. (mera tillf.): SALVATIONISTISK, adj. som har avseende på l. samband med frälsningsarmén l. dess verksamhet l. förekommer inom frälsningsarmén. Den salvationistiska väckelsen. Lidman FörgängTräl. 110 (1928). SvD(A) 1929, nr 16, s. 8.
Spoiler title