SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SARDIUS l. SARDIS l. SARDUS, r. l. m. Anm. Ordet har bl. anträffats med lat. böjning. Han war .. lijk widh then stenen Jaspidi och Sardio. Upp. 4: 3 (NT 1526).
Ordformer
(sardis 1541. sardius 15261541. sardus 1789)
Etymologi
[jfr fd. sardius, sardus, ä. d. sardis, mlt. o. ä. t. sardis, ä. eng. sardis, eng. sardius; av senlat. (lapis) sardius, av gr. (λίϑος) σάρδιος, sannol. eg.: (sten) från Sardes, till SARDES, stad i Lydien. — Jfr SARD, sbst.2, SARDONYX]
(†) = SARD, sbst.2 Stadzmwrens grundwalar woro prydde medh all dyra bergxsten, första grundwalen Jaspis .., then siette Sardius. Upp. 21: 20 (NT 1526; Luther: sardis, Erasmus: sardius; Bib. 1541: en Sardis). Then första radhen (i översteprästens bröstsköld) skal wara en Sardius, Topatz, Smaragd. 2Mos. 28: 17 (Bib. 1541). Rinman (1789).
Spoiler title
Spoiler content