SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SCHAMANISM -is4m, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(äv. sha-, sja-)
Etymologi
[jfr t. schamanismus, eng. shamanism, fr. chamanisme; till SCHAMAN. — Jfr SCHAMANIST, SCHAMANISTISK]
i sht rel.-hist. o. etnogr. primitiv religion (eg. hos ural-altaiska folk) enligt vilken allt ont o. gott i livet framkallas av andar vilka kunna påverkas av professionella magiker (schamaner); ofta om trolldom l. magi utövad av sådan magiker; stundom äv. allmännare l. bildl.: trolldom l. vidskepelse o. d. I det liberala spel, som nu drifves, skall .. mången fördomsfri betraktare icke upptäcka annat, än en politisk schamanism, ett gyckelspel, bedrifvet ömsom af vankunniga enthusiaster, ömsom af närige skalkar, allesamman väldeligen profeterande. Livijn 2: 246 (1834). Den lapska schamanismen, som utöfvas af trollmän eller s. k. nåider medelst den bekanta spåtrumman. Samtiden 1873, s. 604. Wetterling Indian. 33 (1895; hos indianer). Shamanismen, den ”svarta läran”, som alltjämt i Asiens mest isolerade och vilda avkrokar har en sådan tilldragande makt över de primitiva själarna. Uggla Haslund Jab. 366 (1932). När skall vi få se det nya sjuttonhundratalets födelse, den verkliga rationalismens och hand i hand med den en sund mysticisms födelse, .. en mysticism som är fri från schamanism och baksträveri? Ekelöf Utflykt. 120 (1947).
Spoiler title