publicerad: 1965
Etymologi
(i fackspr.) uppdela (ngt) i (mer l. mindre likartade, i sht ring- l. skivformiga) segment; i sht dels ss. vbalsbst. -ing (i denna anv. äv. konkretare, om förhållandet att vara uppdelad i segment), dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Hammar FostUtv. 52 (1900). Tänker man sig att en ärtbalja segmenteras på tvären och vid mognaden faller sönder i enfröiga, slutna delar, så uppkommer en ledbalja. VäxtLiv 4: 274 (1938). Den segmenterade bågen hos vissa T-formiga fibulor. Fornv. 1952, s. 223. — särsk.
a) zool. i anv. motsv. SEGMENT 5. Dahlbom Insekt. XXXVIII (1837; i p. pf.; om leddjur). De platta maskarne visa i allmänhet ingen segmentering. Thorell Zool. 2: 416 (1865). Sefve UtvLär. 97 (1926).
b) mer l. mindre bildl. Viljelifvets segmentering till ett radband af sinsemellan oberoende viljeakter. LundagKron. 1: 318 (1918). Med vagnskopplingarnas leder ännu inte riktigt samordnade stegrade sig tågets segmenterade kropp och studsade tillbaka mot sig själv. BonnierLM 1954, s. 604.
Spoiler title
Spoiler content