SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1966  
SEISMISK säj4smisk, förr äv. SISMISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(seis- 1902 osv. sis- 19041906)
Etymologi
[jfr t. seismisch, eng. seismic, fr. sismique, séismique; till gr. σεισμός, skakning, jordskalv (se SEISMO-). — Jfr SEISMICITET, SEISMIK]
(i sht i fackspr.) som hör till l. har avseende på l. utgöres av l. beror på jordskalv, jordskalvs-. Seismiska observationer. Ett seismiskt centrum, område. Seismiska vågor. En seismisk atlas. SD(L) 1902, nr 422, s. 2. Den seismiska rörelsen. 2NF 24: 1489 (1916). Två ständiga härdar för seismiska och vulkaniska företeelser, nämligen mellersta Chili och Nya Zeeland. NordT 1930, s. 472. Stora seismiska höjningar. Gislén UppgSolL 110 (1933).
Spoiler title
Spoiler content