SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1966  
SEJM säj4m, r.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. seim, seym)
Etymologi
[av polska sejm, eg.: sammantagning, samling, till z-, ze-, samman (besläktat med SAM, adj.), o. jąć, taga (i ssgr, t. ex. odjąć, avtaga, objąć, omfatta), besläktat med lat. emere, taga (jfr PEREMTORISK)]
benämning på folkrepresentationen (riksdagen) i Polen l. (1921—1947) den polska folkrepresentationens andra kammare. Ekbohrn 2: 254 (1904). I Rysslands närmaste västerländska grannland, Polen, råder nu ett visst ferielugn efter den upphetsning, som åtföljde nyvalen till sejm och senat. SvTidskr. 1931, s. 24. 2SvUppslB (1953).
Ssgr: SEJM-LEDAMOT~002, äv. ~200. jfr ledamot 2. SvD(A) 1927, nr 38, s. 12.
-MARSKALK. [jfr polska marszalek sejmowy] ordförande l. president i sejm. GHT 1926, nr 134, s. 13.
Spoiler title
Spoiler content