SEJOURNERA se1ʃωrne4ra l. seʃ1- l. säʃ1-, äv. -ʃɯr-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[liksom t. sejournieren av fr. séjourner (varav äv. eng. sojourn), av ffr. sojorner, till soz (fr. sous; se SOUS-) o. jorz (fr. jour; se JOUR). — Jfr SEJOUR]
1) (numera föga br.) vistas temporärt l. tillbringa en sejour (på en plats). (De svenskar som komma till orter utomlands, där svenska handelskontor finnas) til at resa der fort igenom, eller der til att sejournera och på längre tid wistas, må där niuta all god befordring. Stiernman Com. 3: 95 (1662). (Heidenstam o. hans hustru) vistas ett par vintrar i Davos ... Även i Norge sejournerar de tidvis. HågkLivsintr. 22: 324 (1941).
2) (†) dröja l. vänta med l. uppskjuta (att göra ngt). Emädan b(emäl)te Keijsarens (dvs. av Österrike) son, nu warandhe Kongh i Ungeren och Behmen, intett sejournerade att continuera och strax wärkställa the aff hans fadher lagde consilier (osv.). RARP 6: 322 (1658).
