SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SERRADELLA sær1adäl3a2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(sera- 18611913. serra- 1889 osv.)
Etymologi
[jfr t. serradella, serradelle, eng. serradilla, serradella, fr. serradelle; sannol. av port. serradela, av lat. serratula, betonika (som har sågtandade blad), till serratus, sågtandad, sågformig, p. pf. av serrare, såga, avledn. av serra, såg, av ovisst urspr.; växtens balja liknar en såg. — Jfr SERRATUR]
(i fackspr.) (den företrädesvis i Syd- o. Mellaneuropa odlade) baljväxten Ornithopus sativus Brot., som användes ss. kreatursfoder l. till gröngödsling (äv. kallad vanlig serradella); äv. dels i uttr. vild serradella, om den i Sverige vildväxande arten O. perpusillus Lin., klovicker, dvärgserradella, dels om släktet Ornitophus. Arrhenius Jordbr. 3: 102 (1861). Lilja SvFoderV 149 (1867; om släktet). Dens. SkånFl. 533 (1870: Vild). Den från Spaniens och Portugals högslätter härstammande Seradellan .. (har) såsom betes- och grönfoderväxt visat sig gå lika väl till hos oss, som någonsin i andra länder. LAHT 1883, s. 286. NormFört. 23 (1894: Vanlig). Weimarck SkånFl. 418 (1963).
Spoiler title
Spoiler content