SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SEXUELL säk1sɯäl4, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-el 18371906. -ell 1891 osv.)
Etymologi
[jfr t. sexuell; av fr. sexuel, av senlat. sexualis (se SEXUAL)]
Sexuel .. (dvs.) som utmärker könet. Pfeiffer (1837); jfr 2.
1) som har samband med l. avseende på egenskapen l. förhållandet att vara man l. kvinna l. hane l. hona l. på individers uppdelning på olika kön; särsk. (språkv.) dels om genus: naturlig (se d. o. 1 h), dels om ett pronominellt ord(s innebörd): avseende l. betecknande individer (ss. varande) av han- l. honkön l. särskiljande individer av hankön från individer av honkön, dels ngn gg om icke pronominellt ord: som har naturligt genus (jfr KÖNLIG, adj.1 2). Han och hon i ordens ursprungliga, rent sexuella mening: då de skilja lefvande varelser af hankön från lefvande varelser af hon-kön. EHTegnér i 3SAH 6: 223 (1891). Vid sidan af sexuellt, ’kön-betecknande', genus uppställa vi .. såsom särskildt slag ett ’lif-betecknande' eller animellt genus. Därs. 224. Sexuella eller könliga glosor ange könsbestämda föremål och kännetecknas af att, de i singularis såsom anaforiskt pronomen använda han eller hon. Noreen VS 5: 311 (1908). Lindroth AktSpråkfr. 61 (1928; om genus). — jfr BI-SEXUELL.
2) som har avseende på (ngt som står i samband med) könsliv l. könsdrift l. fortplantningsorgan o. d.
a) i fråga om människor: som betingas l. präglas av l. har samband med l. avseende på könsliv l. könsdrift l. könsorganens funktion l. förhållandet mellan könen; köns-, sexual-, könslig; erotisk; ofta i n. sg. best. i substantivisk anv. Sexuell förbindelse. Sexuellt förhållande. Sexuellt abnorm, avhållsam. Upplysning i sexuella frågor. Förhållandena på det sexuella området. Riksförbundet för sexuell upplysning (förkortat RFSU), 1933 bildad riksomfattande organisation för rådgivning o. upplysning i sexuella frågor. Den sexuela retningen vid samlag. Hygiea 1841, s. 365. Visserligen hade hon ännu ej begått något sexuellt felsteg; men hennes ytterliga obetänksamheter gåfvo fart åt sqvallret. PT 1896, nr 152, s. 3. Mycket ofta är den nervösa oron inställd på sexualorganens funktioner (sexuell neurasteni). Wigert PsykSj. 1: 141 (1924). Klara Zetkin har refererat samtal, där .. (Lenin) underkände teorierna om sexuell promiscuitet som det nya samhällets ideal. Böök ResSchw. 64 (1932). För henne är det sexuella ingenting annat än ett tidsfördriv, som hon avnjuter som en cocktail. Heerberger NVard. 278 (1936). (Bevärings-)Visorna rörde sej uteslutande om det sexuella och erotiska, i alla dess olika schatteringar. Wigforss Minn. 1: 83 (1950). — jfr HOMO-, ÖVER-SEXUELL. — särsk.
α) om skriftlig l. muntlig framställning: som behandlar l. går in på det sexuella; stundom närmande sig bet.: pornografisk l. oanständig. Sextonhundratalets dikt kunde vara grovt och bullrande sexuell i bröllopsdikterna. Castrén Creutz 170 (1917). En grov sexuell anekdot. Hedberg VackrTänd. 60 (1943).
β) pregnant, om person: som har stark sexualitet (se d. o. 1), sinnlig; äv.: uppfylld l. upptänd av sexuell åtrå. Den kroppsligt sköne sexuelle erotikern. Schück (o. Warburg) 2LittH 1: 92 (1911). Blev du sexuell av whiskyn? Hedberg BleknBrud. 7 (1951).
b) i fråga om växter l. djur l. levande varelser l. individer över huvud.
α) (mera tillf.) i fråga om högre djur: som har avseende på parning l. brunst o. d.; jfr a. Med sin stridslystnad och stora sexuella förmåga är .. (tuppen) en manlighetens och manbarhetens symbol. Kulturen 1952, s. 38.
β) biol. som har befruktningsorgan l. som förökas gm befruktning l. som har avseende på l. samband med fortplantning gm befruktning; ngn gg äv. om insektslarv: som utvecklas till könsdjur. Boheman ÅrsbVetA 1845—46, s. 179. Motsatsen mellan könliga (sexuela) och vegetativa celler. Lundström Warming 76 (1882). Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 37 (1886; om insektslarv). Fortplantning på könlig eller sexuel väg. Abelin Frukt 33 (1902). Ymer 1943, s. 74 (om växt).
Spoiler title
Spoiler content