publicerad: 1968
SINOPEL (sinóp'l Dalin), r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(sinapel 1785. sinnople 1789. sinopel (sinn-) 1772—1904. zinopel (zinn-) 1780—1789)
Etymologi
[jfr t. sinopel, eng. sinople; av fr. sinople, av lat. sinopis, röd järnockra, av gr. σινωπίς, röd järnockra, till Σινώπη, Sinope, en stad vid Svarta havet, varifrån röd järnockra importerades till Grekland]
(†)
1) ett slags grövre, på grund av sin järnhalt röd- (brun) jaspis (se d. o. 1). Wallerius SystMin. 1: 304 (1772). UB 3: 259 (1873).
Spoiler title
Spoiler content