[möjl. urspr. en ljudhärmande bildning av samma slag som SJATTRA(jfr nor. dial. skvatla, skrika (om skata l. sjöfågel), vid sidan av sv. dial. skvattra, skratta (om skata)); med avs. på bet. jfr sv. dial. skvattra, skratta (om skata), prata, sladdra (se SKVATTRA), snattra, snattra (om fågel), skvallra (se SNATTRA), tjattra, snattra (om fågel), sladdra (se TJATTRA); jfr ASundqvist i NysvSt. 1968, s. 43 f.]
(†) skvallra. Skada att den der Skit-Stroppen Nilsson skulle få väder på saken; nu går han och schattlar förstås! Strindberg Brev 3: 242(1883). Har du gått och schattlat för .. (förläggaren) om Sv(enska) Ö(den)? Jag tyckte det rann ut något härom dan från Paris. Därs. 4: 32(1884).
SAOB
