SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKELÖRT ʃe3l~œr2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(schell- 1772. skall- 1650 (: Skallört Safft, sannol. felaktigt för Skällört Safft), 1690. skel- 1538 osv. skell- 1638—1749. skiell- (skjell-) 1662—1749. skjäll- 1749. skäl- c. 1645—1739. skäll- 1650—1749. skälle- 1671)
Etymologi
[fsv. skelyrt; jfr d. skelurt; ssg med ÖRT; (med översättning av efterleden) av mlt. schelewort, schellewort l. mht. schellewurz, schelwurz (fht. scelliwurz, schellewurz, t. schellwurz), motsv. mnl. schelleworte; förleden utgör ombildning av lat. chelidonia, substantivering av f. sg. av chelidonius, av gr. χελιδόνιος, som tillhör l. avser en svala l. svalorna, sval- (vartill χελιδόνιον, skelört, svalört; jfr KELIDON, SILLEDÖN, SVAL-ÖRT), till χελιδών, svala (till den rot som föreligger i GALA, v.); skelörten uppges av antika gr. författare blomma vid svalornas ankomst; jfr äv. t. schellkraut, t. dial. äv. schallkraut. — Jfr SKELA, sbst.]
bot.
1) växten Chelidonium majus Lin., som förr var officinell o. hade stor användning i folkmedicinen (förr äv. [jfr ä. t. gross schellkraut, nylat. chelidonium majus] kallad stor skelört); äv. om förr använd drog beredd av roten (o. gröna delar) av denna växt; jfr REVORMS-GRÄS 1. VarRerV 57 (1538). I Engeland (har man) beste kundskap, om Wädde- Madder- Skälleört, etc. som äro färge-krydder til Tygh och Kläde. Risingh LandB 65 (1671). Lind 1: 1143 (1749: stor). Lagerhielm Robertson 160 (1772; om drog). Selander LevLandsk. 68 (1955).
2) [jfr ä. t. klein schellkraut, nylat. chelidonium minus] (†) i uttr. lilla skelört, om växten Ranunculus ficaria Lin. (av botaniker före Linné hänförd till släktet Chelidonium), svalört. Lille Skellört, Lille Swalört, Lille Flenegrääs. Franckenius Spec. B 2 b (1638). Lind 1: 1218 (1749).
Ssgr (bot.): SKELÖRTS-, äv. SKELÖRT-ROT. [jfr t. schellkrautwurzel]
1) till 1: (förr ss. drog använd) rot av växten Chelidonium majus Lin. ApotT 1698, s. 62.
2) (†) till 2, i uttr. lilla skelörtsrot, (ss. drog använd) rot av växten Ranunculus ficaria Lin. ApotT 1698, s. 62 (: Lille skelörtroot). Därs. 1739, s. 60 (: Lille skälörtzrot). —
(1) -SAFT. (-ört-) (†) ss. drog använt utdrag ur skelört. Hildebrand MagNat. 174 (1650; t. orig.: Schelkrautsafft). —
(1) -SLÄKTE(T). om släktet Chelidonium Lin. ArkBot. II. 1: 55 (1904). —
(1) -STÅND. Martinson Nässl. 207 (1935).
Spoiler title
Spoiler content