publicerad: 1970
SKEPELSE ʃe3pelse2, förr äv. SKIPELSE, r. l. f., i bet. 5 äv. m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(skep- (skiep-, skjep-) 1541 osv. skepp- 1674—1847. skip- 1604—1852. skipp- 1630. skäp- 1551—1628)
Etymologi
[fsv. skipilse, skepilse; jfr fd. skip(p)else, skibels(e) (d. skibelse); till SKIPA, forma. — Jfr SKEPSEL, VIDSKEPELSE]
1) (ålderdomligt) = SKEPNAD 2. Om himmelens skepelse kunnen j döma, Kunnen j ock icke döma om tijdzens tekn? Mat. 16: 3 (Bib. 1541; NT 1526: ansikte; Bib. 1917: utseende). (Guld o. silver) äro .. icke .. skickelige (att vara ett mått för varors värde) under annan skapnad än mynt, emedan de hwarken i sin rå eller igenom slögd upodlade skepelse kunna upfylla alla de ändamål, som med Mynt påsyftas. Berch Hush. 339 (1747). Biskopsinstitutionen trädde .. (sedan den år 1539 tillämnade reorganisationen av kyrkan visat sig ogenomförbar) åter i kraft, ehuru att börja med i en tämligen förnedrad skepelse. Hildebrand Statsförf. 309 (1896); jfr språkprov fr. 1541 under a. Aristokratien i en gammal markis' skepelse står kanske karrikatyren allra närmast (i E. Arènes sedekomedi ”Le roi”). Skådebanan 1908, nr 14, s. 8. Gasten eller gengångaren .. (har ibland) visat sig i skepelse av en stor fågel. Hagberg DödGäst. 580 (1937). — jfr KVINNO-, MÄNNISKO-, TJÄNAR-SKEPELSE m. fl. — särsk.
a) = SKEPNAD 2 a. (Kristus) förnedradhe sigh, taghandes på sigh en tienares skepelse. Filipp. 2: 7 (Bib. 1541; NT 1526: hampn). Då han (dvs. Herkules) .. / .. henne (dvs. gudinnan Fortuna) fängsla will / Hon i ett ögonblick sin skepelse förbyter / Uti en wågig ström, som genom templet flyter. JournLTh. 1812, nr 78, s. 3. (Lapplägret) har antagit skepelsen af en marknadsplats på äkta lapskt manér. Backman LjusnJakko 30 (1899). Pastor Brofeldt ägde en syster i tron, doktorinnan Hanna Kruskopf, som .. blivit väckt, avlagt sin världsliga dräkt, iklätt sig en väckts folkliga skepelse och (osv.). Lampén TLandsFinl. 83 (1918).
b) (†) om ämnes (aggregations)form l. konsistens l. beskaffenhet; äv. i uttr. täckas under ngts utvärtes lynne och skepelse, ingå i ngt (då detta uppträder) i fast form; jfr SKEPNAD 2 b. Man må icke tänka, at alt thet som under saltets utwärtes lynde och skepelse (totum concretum salium) täckes, är orsak til kiölden, utan allenast en särdeles subtil ånga och dunst, eller then syrligare och flycktigare delen af .. Salten, som tränger sig genom sten, glas och metaller. Block MotalaStr. 47 (1708). Bärnstens Salt .. Är et flygtigt surt salt, som genom destillation fås utur bärnsten, och är i solid och saltaktig skepelse. Wallerius Min. 180 (1747). Salpeter eller något annat ämne, som icke kan förstöras eller byta skeppelse innom djurkroppen. FKM 1: 158 (1806); jfr a.
c) (†) om form (se d. o. I 3) för mänskligt själsliv o. d.; äv.: idé (se d. o. 1) l. form (se d. o. I 12). Plato har uti sina skrifter ibland annat och så upspunnit wisza formas och skipelser, som han afskildt ifrån all materia och skapadt wäsende. Lundberg Paulson Erasmus 68 (1728). Hvad .. den aktgifvande .. förmögenhetens yttring företer, är Erfarenhetens enklaste skepelse. Atterbom PhilH 10 (1835). I sitt förhållande till all den åskådning, som .. antager egenskap af enkannerligen poetisk, är den mythiska just både dess ursprung och dess första skepelse. Dens. VittH 15 (1845).
d) (†) om lands geografiska beskaffenhet. Thet hafwer bedragit och förwillat .. (författare som skrivit om Skandinavien) at the icke hafwe wettet något, om thenne Skandies lägenheet och skipelse. Skytte Or. C 7 a (1604). Nationen börjar nu något blifva varse, at vårt Land til sit utseende, til sin skeppelse och belägenhet, äger älskansvärde förmåner. Faggot PVetA 1747, s. 3.
e) (†) om ngns l. ngts grundläggande beskaffenhet l. inneboende natur. (De som förneka Gud) hafwa sin egen warelse och skeppelse heelt och hållit vthstrukit och vthplånat. Sylvius Mornay 4 (1674). Liudstaf är .. (runan I) af sin egenteliga skipelse, thär hon för sig sielf allena gör en stafwelse. Verelius Run. 29 (1675).
2) (†) (an)ordning l. inrättning; äv. dels om disposition av boks innehåll, dels om himlakropps ställning l. läge. Register .. på .. bokenes ordning eller skipelse. Bureus KonStyr. A 5 b (1630). The som ransaka och affräkna Himmelens lop, föregifwa Stiernornas skepelse och positur, tå menniskian födes til werlden, wara orsaken til hennes långa eller stackota lijff. JPGothus NMånsson C 3 a (1639). När man påseer dhe gamblas handlingar, laga måhl (m. m.) .., befinnes den skipelse warit i Swea Rijke, at desz mynt har warit lijtet och smådt til sin wigt och form, men mera giltigt uti handel och wandel. Dijkman Obs. A 4 a (1686). Schultze Ordb. 4278 (c. 1755). — jfr ORDA-SKIPELSE.
3) (i formen skipelse) (†) skipande (av lag o. rätt). (Rikskanslern framhöll, att under förmyndarregeringen hade) lag och rätt hafft sin frija gång och skipelse. RARP 10: 50 (1668). Skipelsen af rätt och lag. Strinnholm Hist. 4: 219 (1852).
4) (†) bestämmande; äv. konkretare, om bestämmelse l. stadgande l. (sammanfattande) om bestämmelser l. stadganden; äv. bildl., om ngt som naturen bjuder: bud. (Prosten skall) tala (med den brottslige) om sakena först effter Gudz ord, så fieran honn går på siell och samwet, och ther näst effter kyrckiones skäpellsse sättia skrifftena till thenn endalyct, som för ähr sagdt (dvs. så att den tjänar till att straffa den brottslige o. avskräcka honom o. andra från att upprepa brottet). Kjöllerström FörarbKO1571 46 (i handl. fr. 1551). Påll hafwer i 8. åhr skattatt 15. säll(and), och i 3. åhr tolff säll(and), och alt lijka godh och brukat iordh; och det alt effter tolfmäns skepelse. ÅngermDomb. 1647, s. 126. Iag är hijt kommen .. till att sökia .. att ingå en sådan kärlig förening, som huar bör androm efter natursens skipelse. Verelius Gothr. 118 (1664; fvn. orig.: epter bodi naturunnar). Slumpen .. viker för guddomlig lag och guddomlig skipelse. Rydberg Urpatr. 7 (1873).
a) = SKEPNAD 3 a. I detta åhr .. har denna mördade Menniskans hamn och skepelse, esom oftast sig wjsat. Broman Glys. 1: 339 (1710). (Trollen) foro .. genom smedjan (där man smidde knivar av ångerstål) som drakar, ormar och de otäckaste skepelser. Aldén Getapul. 10 (1883). En dag när Nils Mattsson stod och matade sina höns, kröp det en skepelse fram ur rishögen, — ruggig, mager, med ett bröstben som ryggen på en brödknif — det sannskyldiga spöket af en höna. Benedictsson Folkl. 66 (1887). Om bord var redan lif och rörelse, och däcket vimlade af svarta skepelser (dvs. negrer). Sjöstedt Västafr. 31 (1904). jfr KVINNO-SKEPELSE.
6) [delvis specialanv. av 5] (†) om ristad l. tecknad figur l. symbol; äv. om tecken som visar sig på himmelen. (Lapparna) rista allahanda Bookstäfwer och Skeppelser på (troll-)trumman. Rudbeck Atl. 3: 431 (1698). Icke alla underbara skiepelser på himmelen (ha) warit underwärk. Bælter JesuH 4: 500 (1757). Man har förestäldt .. (planeterna) under särskilda skeppelser. .. Saturnus har man gifvit en lia, Jupiter en Grekisk Bokstafs figur, Mars et spjut, Venus en spegel (osv.). Nordenskjöld Oneir. 1: 24 (1783). — jfr ORM-SKEPELSE.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content