publicerad: 1971
SKILLERT l. SKELLERT, n. (G1R 9: 135 (1534), VgFmT III. 3—4: Bil. 2: 4 (1583)) l. m. l. f. (KlädkamRSthm 1555, FörtHertJohLösegend. 1563, s. 52).
Ordformer
(skelerett 1555. skelert 1563. skellert 1532—1566. skillart 1539—1560. skillers- i ssg 1552 (: Skillers kassacka). skillert (sch-, -ärt) 1534—1581. skÿellerd 1583. skyllert 1536—1558)
Etymologi
[jfr ä. d. skillert, skellert; av ä. lt. schelert, schillert, till schelen (se SKELA, v.1). — Jfr SKILLER, SKILLRA, v.3]
(†) om olika slag av tyg (taft) med opaliserande färgskiftning. G1R 8: 100 (1532). Thill foder vnder .. (konungens) huitte Cröningz kiortell .. huitt skillert. KlädkamRSthm 1561 K, s. 85 a. Tw örnegått aff rötth schillertth. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 48. Kiortill aff suårtt skillertt. BtFinlH 4: 192 (1563). VgFmT III. 3—4: Bil. 2: 4 (1583). — jfr GYLLEN-SKILLERT.
Ssgr (†): A: SKILLERT-FÄRGAD, p. adj. [möjl. efter t. schillerfarb(en), schillerfarbig, med formell anslutning till skillert (jfr skiller-färga)] som har en opaliserande, skimrande färg (liknande färgen hos tyget ”skillert”). SkinnkamRSthm 1540, s. 167. —
-KJORTEL, se A. —
-ÖRNGOTT. GripshR 1549. GripshInvent. 1553.
Spoiler title
Spoiler content