[sv. dial. skirra; jfr äv. t. schirren, i fråga om ljud frambringade av skalbaggar, sparvar o. d.; av ljudhärmande urspr.]
(i sht i vissa trakter) om djur, stundom äv. föremål: frambringa l. åstadkomma gällt (gälla) l. skärande läte(n) l. ljud (särsk. i fråga om av djur tätt efter varandra upprepade, intermittenta ljud); äv. om läte l. ljud: ljuda gällt l. knirrande o. d.; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om läte: (intermittent o.) gäll l. skärande. De .. vågade knappt sticka nålen genom tyget av fruktan för att det lilla skirrande ljudet skulle förta om så bara en nyans i det svar, som .. måste komma. Aronson Medalj. 195(1935). — särsk.
a) i fråga om näbbmössens läte. (Näbbmusens) läte är ytterst fint och skarpt skirrande. Nilsson Fauna 1: 80(1847).
b) i fråga om lövgrodornas läte. Det skirrande skriket från de talrika löfgrodorna. Hemberg NJagtsk. 243(1897).
c) i fråga om rapphönsens läte. (Rapphönsens) skrik är ett skirrande: girrick-girrick. Nilsson Fauna II. 2. 1: 124(1828).
d) i fråga om kärrsångarnas läte; särsk. (i vitter stil, tillf.) med obj. (Anspråkslös är) kärrsångaren, där han i grådagern skirrar sin sträfva låt i den dimomhöljda vasskogens dunkel. FoFl. 1909, s. 204.
e) i fråga om svalornas läte. En svala skirrande ilar / i höga solrymdens tinderblå. ÖgD 1939, nr 167, Lördagsbil. s. 5.
f) i fråga om läte frambringat av en lyftande starflock. Skrämmande hviner det, när en starflock .. med ett skirrande gny svärmar bort öfver ängarne. Rosenius Naturst. 3(1897).
g) i fråga om högt ljud frambringat av vissa insekter, särsk. mullvadssyrsor, gräshoppor o. cikador. På marken och från underjordiska gångar skirrar mullvadssyrsans gälla, hvisslande högsommarsång. Hemberg NJagtsk. 99(1897). Osynliga cicador, gräshoppor och mullvadssyrsor uppstämde en skirrande aftonkonsert. Därs. 135.
