publicerad: 1972
Ordformer
(skolk- (skå-, -lck-) 1617 (: skolka vndan) osv. skulk- (-lck-) 1682—1846 (: skulkning))
Etymologi
[sv. dial. skolka, skulka; jfr dels fsv. skulkare, person som smyger sig fram l. som lurar på ngn, dels fd. skulkæ, gömma sig, d. skulke, skolka, smyga sig, nor. skulke, skolka, nor. dial. skulka, lura på ngn, smyga sig fram; sannol. av mlt. schūlken, hålla sig dold, ligga på lur, lt. schulken, skolka, avledn. av mlt. schūlen, gömma sig, hålla sig dold (jfr SKULA, v.); jfr äv. eng. skulk, smyga sig undan, gömma sig]
1) utan tillåtelse l. giltigt skäl vara borta l. utebli från sin arbetsplats l. sin tjänst l. en sammankomst l. (särsk. gm att utan tillåtelse l. giltigt skäl hålla sig borta) smita undan från visst arbete l. fullgörandet av visst uppdrag l. någon skyldighet (t. ex. röstning); i sht förr äv. allmännare: smita undan, bli borta o. d. (äv. bildl.); dels med bestämning som anger vad man är borta l. smiter från (särsk. i uttr. skolka från ngt), dels abs.; numera ofta uppfattat ss. bildl. anv. av 2. (Jag) såge .. gerna, .. att min broder så vidt ville förarbeta, dett jagh .. motte bliffua der till (dvs. till deputerad att gratulera konungen till hans segrar) nembder, icke för den orsaaken att jagh skulle så gerna ville, som dieknarne säia, skolka, uthan (osv.). GOxenstierna (1631) i OxBr. 3: 253; jfr 2. Skålka .. skolka, draga sig undan, försumma tiden. Schultze Ordb. 4188 (c. 1755). Tersmeden Mem. 1: 51 (c. 1780). Här (i Åbo) som annorstädes, nu som förr, skolka somlige (universitetslärare) hvad de kunna; men så arbeta andre desto flitigare. Porthan BrSamt. 1: 71 (1783). Gamla minnena tränga sig fram, / De bjärtaste minst af dem alla skolka. Bååth Allf. 109 (1884). Mannen (dvs. maken) tyckte om absinten och skolkade gärna från arbetet. Lagergren Minn. 3: 86 (1924). Nu tycks skolkningen ha smittat av sig till riksdagen, där plenisalarna även under viktiga debatter kan ge intryck av tomma spökslott. DN(A) 1964, nr 325, s. 22. Vi far in på Stadion allihop ... Och sen bjuder jag på middag ... Och ingen får skolka. Gustaf-Janson SommVind 323 (1970). — jfr VAL-SKOLKA, RÖST-SKOLKANDE, RÖST-SKOLKNING. — särsk.
a) underlåta att fullgöra sin betalningsskyldighet; äv. i uttr. skolka med likviden. Han skolkar med likviden. Heidenstam End. 280 (1889). Skolkande skattskyldige. VL 1898, nr 275, s. 2. Skall man på laglig väg söka hålla efter en avbetalningskund, som kanske skolkat en 3 till 6 månader, så (osv.). SvD(A) 1933, nr 24, s. 7. — jfr SKATTE-SKOLKANDE, SKATTE-SKOLKNING.
b) (numera bl. tillf.) vid utförandet av ett arbete icke arbeta för fullt l. göra sitt bästa; icke fullt ut göra sin andel av ett arbete vari många delta; ta sig (otillåtna) vilopauser vid utförandet av ett arbete; ”maska” o. d. Posten 1769, s. 741. När hwar och en (vid skörden) är skyldig at skära och ansa sitt afmätta stycke, går det ej an at skolka eller slarfwa arbetet ifrån sig. Alm(Gbg) 1782, s. B 6 b. Att skolka under rodden är ett fult sätt att låta ro sig fram af kamraterna. Balck Idr. 2: 598 (1887). Om .. (indianerna, som körde ett av hundspannen varmed man tog sig fram) voro tjuriga och ville skolka, var han kvick med att ge dem en pisksläng mellan ögonen. Drangel London Guld 129 (1910).
c) (numera bl. tillf.) om deltagare i dryckeslag: för sin del (i smyg) hålla igen på l. vara försiktig med l. ”smita” från drickandet l. underlåta att hålla jämna steg med l. dricka i samma takt l. lika mycket som de övriga deltagarna i dryckeslaget (betraktat ss. ngt okamratligt); förr äv. i uttr. skolka i glaset l. för glas o. d. Then som för Glaasz, Stoop, Kannor, Bolkar skolkar / Han må fritt gå, ok trå / Han som med Then blijr Wän, / Lät sij at I som Jagh i Lagh är Män. Lucidor (SVS) 38 (c. 1670). På Jacobs skiölje-sup han (dvs. Laban) särdeles tog acht, / At han ei skolka fick, men dricka efter macht. Kolmodin QvSp. 1: 95 (c. 1710, 1732). Jag lät emellertid intaga supvaror .., ehuru jag själf skulkade och som oftast gjorde mig ärende som värd att gå ut och bestyra. Tersmeden Mem. 2: 84 (c. 1780). Scott Wav. 51 (1855: skolka i glaset). Kyrkoherden .. försökte (vid dryckeslaget) hålla igen hvad honom själf beträffade, men här stötte han på patrull. Hvarje skolkning observerades och måste försonas med bottendrickning. Engström Glasög. 181 (1911). Gustaf-Janson Kiv. 335 (1971).
2) om skolelev l. studerande: utan tillåtelse l. giltigt skäl vara borta l. utebli från skola l. skolundervisning l. lektion (i visst läro- l. övningsämne) o. d.; förr äv. med särskild tanke på att de elever som voro borta från skolan drevo omkring på gatorna (jfr b); dels med bestämning som anger vad man är borta l. uteblir från, särsk. i uttr. skolka från (äv. i) skolan l. viss lektion o. d., äv. ur skolan, äv. (numera bl. ngt ålderdomligt) skolka skolan l. viss lektion o. d., dels abs. För thett the (dvs. tre djäknar som i st. f. att gå i skolan drivit omkring i staden) hafua skolkat, så skola the sittia någhra daghar i proban. VästeråsDP 28/2 1621; jfr b. Discentes skola ... Intet skulka uthan gierna wara tillstädes (vid undervisningen). Botvidi Gymn. 59 (1633). (Han var känd för) at han skålkat i lectionerna och bönestunderna. ÅbSvUndH 68—69: 487 (1762). Han .. kom upp i allén till teatern; der sutto pojkar, som skolkat skolan, och spelade knapp. Strindberg RödaR 29 (1879). Lidman TGSilfverst. 217 (1910: att skolka morgonbönen). Hon såg på honom som om han varit ett barn, vilket velat skolka ur skolan men åter fått ta reson. Siwertz Sel. 1: 175 (1920). Hade man (i skolan) skolkat från sång eller gymnastik, så (osv.). Lagergren Minn. 1: 284 (1922). Jöns Jacob (Berzelius) plågades av den dåtida skolans humanistiska lärdomsplugg och hade sista terminen skolkat icke mindre än 63 timmar. Fåhræus LäkH 3: 174 (1950). Efter frukostrasten .. skolkade Zackarias från skolan. Ahlin Markn. 166 (1957). Han skolkade skolan för att hinna tillgodogöra sig sådana mästerverk som ”Tom Sawyer”, ”Huckleberry Finn” (osv.). MånadsblBöcker 1969, nr 268, s. 1. — särsk.
a) smita från läxläsning l. studier o. d.; särsk. i sådana uttr. som skolka från läsningen l. läxorna, äv. (numera bl. ngt ålderdomligt) skolka sin läxa l. läxorna o. d. Björck Dikt. 191 (1865: sin lexa skolkat). (Tio små töser) som fritt och förvildadt från läxorna skolka, / på gatan dansa scottish och hopsa och polka. Fröding Stänk 90 (1896). Idag skolkade jag från läsningen. Lidman Lågan 93 (i handl. fr. 1897).
b) (†) i överförd anv., om skolelev: i stället för att gå i skolan driva omkring på gatorna; jfr SKOLK 2 slutet, SKOLKARE 2 slutet. (Sv.) Skolka .. (fr.) Battre le pavé. Courir les rues. Nordforss (1805).
Särsk. förb.: SKOLKA BORT10 4.
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2, i uttr. skolka bort tiden l. viss tid, låta tiden resp. viss tid gå under skolkande. Serenius Kk 2 a (1734). (På onsdag) e. m. hade vi ett Curatorsval. .. Resten af dagen skolkar jag bort. Topelius Dagb. 4: 264 (1840).
2) (numera bl. tillf.) till 1 c: i syfte att hålla igen på drickandet smussla bort innehållet i (dryckeskärl med vin o. d.). Stadmannen och kapten Långström .. hjälpte hvarandra att skolka bort hvarannan bägare i en pyts bakom den ryske gästens rygg. Högberg Vred. 3: 153 (1906). —
SKOLKA UNDAN10 32, äv. 40.
1) (numera knappast br.) till 1: smita (undan), hålla sig undan; förr äv. i uttr. skolka undan tjänsten, skolka l. smita från tjänsten (möjl. att uppfatta ss. en vanlig förb. av verb o. prep., med huvudtonen på verbet). SUFinlH 5: 217 (1617: vndan tiensten). Gustaf II Adolf 59 (c. 1620). Kalm VgBah. 69 (1746; om boskapsdjur).
2) (numera bl. tillf.) om deltagare i dryckeslag: i smyg hålla igen på l. ”smita” från drickandet. Then som war rädder eller trögh til at fächta, fick .. intet skulcka vndan (i dryckeslaget). Sylvius Curtius 250 (1682). Carlén Ensl. 2: 149 (1846).
B: (1, 2) SKOLKNINGS-PROCENT. procentsiffra utvisande omfattningen av skolkning (t. ex. en skolelevs skolkande l. skolkandet vid en skola l. i en klass). IdrBl. 1935, nr 4, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content