SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1972  
SKORDIUM (ss. ssgsförled skor3dium~), n.; ss. ssgsförled förr äv. SKORDIEN-.
Ordformer
(scordie- i ssgr 16981748. scordij- i ssg 1578. skordien- (sc-) i ssgr 16981776. skordium (sc-) 1871, 1927 (: skordiumte) osv.)
Etymologi
[jfr t. skordien, ä. eng. o. ä. fr. scordium, scordion; av lat. scordium, scordion, gr. σκόρδιον, till gr. σκόρδον, σκόροδον, vitlök; benämningen föranledd av växtens löklukt. — Jfr SKORODIT]
(numera bl. i ssgn SKORDIUM-TE) växten Teucrium scordium Lin., löksuga; jfr GAMANDER 1 b. Dalin 571 (1871).
Ssgr: A (†): SKORDIE-GRÄS, -VATTEN, se B.
-ÖRT. löksuga. HdlCollMed. 9/11 1748.
B (†): SKORDIEN-GRÄS. (skordie- 1747. skordien- 16981776. skordij- 1578) löksuga; äv. om drog av löksuga. Tagh (ss. botemedel mot pest) Scordij gräs ij lodh, Cannel, Cassia lignea .. (m. m.), göres til en Latwergh. BOlavi 114 b (1578). Aken Landap. 39 (1747). Hjortberg Boskapsafv. 432 (1776).
Ssg: skordiengräs-essens. (†) essens (tinktur) beredd på blommor o. blad av löksuga. ApotT 1739, s. 26. —
-VATTEN. (skordie- 1698. skordien- 16981739) med vatten berett destillat av blommor o. blad av löksuga. ApotT 1698, s. 7. ApotT 1739, s. 8.
C (†): SKORDIJ-GRÄS, se B.
D: SKORDIUM-TE. [jfr dan. o. nor. skordiumte] (förr) (dryck beredd på) drog av torkade blad o. blommor av löksuga. Kjellin (1927). Ekbohrn (1936).
Spoiler title
Spoiler content