[sv. dial. skräkiän (Landsm. 1906, s. 63(1729; från Jämtl.)), eg. best. form (i koll. anv.) av skräk, skrek, m., kråkris; jfr nor. dial. skrek, kråkris; möjl. utlöst ur sv. dial. skreklyng, nor. dial. skrekling, båda med bet.: kråkris, i sin tur möjl. ombildning av det ord som föreligger i nor. krekling (se KRÄKLING, sbst.2), möjl. gm anslutning till sådana ord som nor. dial. skrakla, ge ett sprucket ljud ifrån sig, vara skröplig, skrakall, lös i fogarna, skröplig, klen (möjl. av ljudhärmande urspr.); formen på -on beror på anslutning till sådana bärnamn som LINGON,HJORTRONm. fl.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Empetrum nigrum Lin., kråkris (äv. med inbegrepp av växten Empetrum hermaphroditum Hagerup, fjällkråkris); äv. om frukten. Linné Fl. s. 414(1745). Därs. nr 904(1755; från Jämtl.). Kråkris, Kråkbär, Kräkling, Låppris, Skräken, Empetrum nigrum wäxer i ganska mager jord. Rothof 261(1762). Kråkrisets ”bär” äro ätliga ehuru, såsom namnen Kråkbär, Kräklingar, Skräken (Norrl.) redan antyda, de icke höra till de bättre bärslagen. Nyman VäxtNatH 2: 175(1868).
Ssg: SKRÄKON-VÄXT. (föga br.) växt tillhörande familjen Empetraceæ, kråkbärsväxt; anträffat bl. i pl., om denna familj. Lyttkens Växtn. 592(1908).
