SKRÄNSA skrän3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. skrænse, glida, fira, nor. dial. skrensa, glida; sannol. till SKRINNA, v.]
sjöt. = SKRÄCKA, v.2 3. Ramsten o. Stenfelt (1917). Skränsa äv. skräcka (to check), (dvs.) att vid hivning med ett gångspel eller på en vinschnock med en liten knyck låta trossen, wiren, hoppa tillbaka till spelets, nockens, smalaste midja .., ävensom att försiktigt släppa efter på en hårt spänd förtöjning eller riggdetalj. SohlmanSjölex. (1955).
