SLIVOVITS sli4vo~vit1s l. -vω~, äv. SLIBOVITS sli4bo~ l. -bω~, r. l. m.; best. -en; äv. SLIVOVITSA ~vit1sa, r. l. f.; best. -an; äv. SLIVOVITSE ~vit1se, r.; best. -en.
Ordformer
(slibo- 1894—1953. slivo- (sliwo-) 1828 osv. -vice 1963. -vits (-vic, -witz) 1876 osv. -witsch 1893. -vitza (-witza, -viza) 1828—1931)
Etymologi
[jfr t. sliwowitz(a), slibowitz(a); av serbokroat. šljivovica, till šljiva, plommon (besläktat med SLÅN); senare delen av ordet är dels suffixet -ov (som bildar adj. med bet.: tillverkad av det som grundordet betecknar), dels det substantivbildande suffixet -ica; formen slivovitse av tjeck. slivovice (etymologiskt motsv. serbokroat. šljivovica)]
benämning på östeuropeiskt plommonbrännvin; äv. (ngt vard.) om flaska l. glas l. vid servering vanlig mängd av sådant plommonbrännvin. Bränvin af mogna plommon, som sönderröras med vatten och sättas i jäsning, beredes i de Österrikiska Staterna och kallas Slivovitza. Berzelius Kemi 5: 982 (1828). I ett hörn .. (av mitt rum i Österrike står) en romersk korgkruka med .. (bl. a.) en Sliwowitsch, d. ä. Plommonbränvin. Strindberg Brev 9: 345 (1893). I restaurangen satt Jim Mc Kinley över en dubbel slivovice och föreföll nervös. OoB 1963, s. 217.
SAOB
